Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och Tolstoi. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trots dess ljusare ton, och vidare är det
just det karakteristiska i gudabarnens
liv att genom allt lidande, alla kval, som
tilläventyrs kunna finnas däri, deras sanna
och egentliga bestämmelse alltjämt
skimrar fram liksom ett solsken.
»Om Leo Nikolajevitch ville behaga»,
berättar Gorkij i sin utmärkta, på
uppslag ytterst rika lilla minnesbok, »så
kunde han det ännu lättare än en klok
och skön kvinna. Föreställ dig en mängd
människor av alla möjliga slag som sitta
i hans rum: storfurst Nicolai
Mikailovitch, målaren Ilja, en socialdemokrat
från Jalta, en musiker, en tysk, diktaren
Bulgarov o. s. v., och alla se på honom
med samma förälskade ögon, medan han
förklarar Laotses lära för dem... Jag
brukade se på honom precis på samma
sätt som de andra. Och nu längtar jag
efter att få se honom än en gång, och
jag skall aldrig se honom mera.» Ett
är tydligt: det var icke Laotses lära
som bragte denna förälskelse i allas
blickar. Läran skulle blott ha mött
ganska ringa intresse utan honom som
föredrog den. Men Gorkijs längtan att
än en gång få skåda Leo Tolstoi är
alldeles densamma, som i början av
nittonde århundradet drog vallfärdande
människor från hela den civiliserade världen
till det lilla thüringiska residenset och
huset vid Frauenplan, denna vrå av
världen som då i människornas fantasi
spelade ungefär — och icke bara ungefär
— samma roll som i början på det
tjugonde huvudbyggnaden på godset
Jasnaja Poljana i det ryska guvernementet
Tula... Weimar och Jasnaja Poljana!
Den anmärkningen tränger sig på en,
att varken Schillers eller Dostojevskis
adel och snille ha kunnat göra en vrå
av världen till en nådekraftig
vallfartsort. Här är icke platsen att utreda
varför det icke blivit så. Kanske helt
enkelt därför att de icke blevo tillräckligt
gamla, därför att naturen vägrade dem
de höga årens värdighet och helgd, icke
unnade dem att på alla levnadsstadier
vara karakteristiskt fruktbara, att
genomföra ett helt och klassiskt liv. Men för
att återkomma till den »förälskelse i
allas ögon», om vilken Gorkij talar, så
är det alldeles densamma som hertig
Karl August tänkte på, när han till
Goethe framförde den från Ryssland
kommande kejsar Napoleons hälsningar
och tillade: »Både himmel och helvete
kastar kärleksfulla blickar på dig.»
Vi hava hittills talat om Goethe och
Tolstoi som självbiografer och om
självbiografiens väsen överhuvud. Men där
det finns självbiografi där är
uppfostringselementet icke långt borta: båda
drifterna sammanhänga på det närmaste, ja
de äro ett, det pedagogiska elementet
lever, medvetet eller omedvetet (och
bättre, då det är omedvetet) redan i det
självbiografiska, det har sin rot däri, det
växer fram därur.
Goethe kallar på något ställe
Wilhelm Meister för sin »älskade avbild»...
Varför? Älskar man sin avbild? Borde
icke en människa, som icke lider av
obotlig egenkärlek, vid betraktandet av
sin avbild bliva medveten om sitt eget
behov av förbättring? Jo, just det borde
hon. Och just denna känsla av att
behöva förbättras eller fullkomnas, denna
uppfattning av det egna jaget som en
uppgift, en sedlig, estetisk, kulturell
förpliktelse objektiverar sig i den
självbiografiska bildnings- och
utvecklingsromanens hjälte, tager gestalt av ett Du,
gentemot vilket det diktande jaget blir
till ledare, danare, uppfostrare —
identisk med honom och honom samtidigt
överlägsen till den grad, att Goethe en
gång med faderlig ömhet kallar sin
Wilhelm, den gode mannen i sitt dunkla
känslosvall som han gjort av sig själv,
för »den stackars ungen» — ett ord fullt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
