Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Goethe och Tolstoi. Av Thomas Mann. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
humanitet, vars form är civilisation, vida
mera än med österns svaga och vilda
mänsklighet. Dock hade han länge nog
gått i skola hos den europeiska
ökenpredikaren, hos Rousseau, för att ännu
i sin ålderdom emellanåt kunna fälla
yttranden, vilkas Europa-trötthet och leda
vid västerländsk civilisation klinga helt
tolstoianska. »Vi gamla europeer», sade
han en dag till Eckermann, »ha det för
resten alla mer eller mindre illa ställt;
våra förhållanden äro alltför konstlade
och komplicerade, vår näring och vårt
levnadssätt ha icke den rätta naturen,
och vårt umgänge med varandra saknar
verklig kärlek och välvilja. Alla äro fina
och hövliga, men ingen har mod att
vara hjärtlig och uppriktig, så att en
redlig människa med naturligt sinnelag
har det ganska tråkigt. Man kunde
ofta önska sig att vara född på en av
Söderhavsöarna som s. k. vilde, för att
en gång kunna få njuta den mänskliga
tillvaron rent, utan falsk bismak.»
Det är Rousseau, det är Tolstoi, det
är på samma gång också Goethe. Men
sådana infall hindra icke att han med
verkligt raseri, ja rent av med förtvivlan
uppreste sig mot den pedagogiska
Rousseauismen, sådan Pestalozzi utbredde
och praktiserade den, mot den
revolutionära uppfostrans anarkiska
individualism. Boisserée berättar, huru Goethe
beklagat sig för honom över Pestalozzis
väsen. Det må hava varit förträffligt i
sitt första uppsåt, där Pestalozzi blott
tänker på den lägre folkklassen, de
stackars människor som bo i ensliga
hyddor i Schweiz och icke kunna skicka
sina barn i skola. Men det vore det
fördärvligaste i världen så snart det
kommer utanför de första elementen och
användes för språk, konst och allt
vetande och kunnande, som nödvändigtvis
förutsätter en tradition. Och så den
inbilskhet som detta fördömda
uppfostringsväsen skulle skapa, man skulle bara
få se på de små pojkarnas dristighet i
skolan, de skulle minsann inte vara rädda
för någon främmande, utan i stället väcka
skräck hos honom! All respekt skulle
falla bort, allt som gör människorna
till människor i förhållande till varandra.
»Vad skulle det ha blivit av mig»,
utropade Goethe, »om jag inte alltid varit
tvungen att ha respekt för andra. Och
dessa människor med sin förryckthet och
sitt raseri att vilja reducera allt till den
enskilde individen och bli idel
självständighetsgudar! Dessa vilja bilda ett folk
och motstå de vilda skarorna, då de en
gång tillägnat sig förnuftets elementära
handgrepp, vilket nu just genom
Pestalozzi har blivit så oändligt mycket
lättare.»
Tradition, vördnad, som göra
människorna till människor i förhållande till
varandra, jagets underordnande under
en ädel gemenskap, som har rätt till
skydd — förnimma vi icke den
»Pedagogiska provinsens» närhet? Låt oss
ett ögonblick minnas denna härliga och
visa, på samma gång stränga och glättiga
dröm om uppfostran och ungdomens
bildning, där ännu många spår av
1700-talets humanitet, av Trollflöjtens anda,
Sarastros anda, detta att »vid vännens
hand vandra mot det goda», äro
skönjbara, men som tillika innesluter så
mycket av nytt, djärft, mänskligt
framtidslöfte, att den ingalunda är mindre
revolutionär än i Tolstois uppfostringsidéer.
Men det anarkiska idealet är fullständigt
borta, tvärtom sammanfaller Goethes
begrepp om mänsklighet, människovärde,
civilisation och bildning med den
allvarligaste ordning och gradering, med ett
så utpräglat sinne för vördnad, tradition,
symbol, för disciplin, rytm, en
stilbehärskad, nästan koreografisk bundenhet i
friheten, sammanfaller i så hög grad att
man kan ha rätt att beteckna detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
