Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Det danska måleriets guldålder. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar MascoLl Silfverstolpe
og undrende saae paa en solfyldt
Luft-stribe just som denne. För man aner det,
er Trætheden vegen, det tunge blevet let,
Livsmod og Kraft atter vendt tilbage.
I dessa rader har Troels-Lund tecknat
den grundstämning, varur skildringen av
Dagligt Liv i Norden, hans livs
storverk, sprungit fram. Nedskrivna av en
man som en gång med ungdomens
känslighet upplevat sitt folks djupa smälek
— författaren har ännu hettan efter
1864 års nederlag i kinderna — och
som därunder fått blicken skärpt för
nationella värden och för nationell
egenart, ge dessa satser förvisso uttryck åt
en av de mest levande och mest
livgivande krafterna i danskt väsen. Man
skulle i varje fall ha kunnat tänka sig
dem som motto över ingångsdörren till
den utställning av danskt måleri från
1800-talets förra hälft, som denna vår
anordnades i Konstakademien i utbyte
mot den svenska 1700-talsutställningen
i Köpenhamn förliden höst.
Mitt i en tid, som skakades av
våldsamma materiella och andliga
omvälvningar, satte sig de danska målarna ned,
oberörda av romantikens översinnlighet
och nyantikens hjältedyrkan, och började
måla de enkla ting, som omgåvo dem.
Varje duk som lämnade verkstaden
kunde omedelbart och sakligt tala till
åskådarens hjärta, och åskådaren var
hela det i små förhållanden levande
danska folket. I en ständigt
söndags-stilla, liksom av fjärran klockklang
ge-nomdallrad luft steg här fram för
honom »det kiere Danmark med den
Simpelhed og Beskedenhed, som er saa
charakteristisk for det.» Hos tusende
danska män och kvinnor väckte eller
stärkte denna sällsynt enhetliga konst
något av den hemkänsla i tillvaron,
som är det gagnande arbetets
fruktbaraste jordmån och som för de flesta
människor torde vara den nödvändiga
betingelsen för ett lyckligt liv. Utan
alla yttre åthävor skapades en nationell
konst och utfördes en nationell gärning.
Ingenting är lättare än att se
begränsningen hos denna utomordentligt
borgerliga konst. Om kamp och ångest,
om lidelsernas tragik har den intet att
berätta, och ingenstädes möter man
vinddraget från ett temperament, som gått
genom eld och stormar. Det är de stora
linjerna, de djupa perspektiven som
saknas i denna idyllvärld, vilken liksom
ali annan idyll i längden kan verka litet
temperamentslös. Ingenting vore dock
orättvisare än att vilja se denna rofyllda
form som uttryck för de mättes, de
orubbliges skrupelfria lycka, att vilja
beteckna den som borgerlig i ordets
sämsta bemärkelse. I den anda som
bar upp det danska måleriets guldålder
fanns barnets oskuldsfullhet och den
mogne mannens dämpade eld. Varje
penseldrag talar om gemytets
innerlighet och kärleksfullhet, och den stillhet
som så gott som varje duk strålar ut
är närmast i släkt med den förfinade
humanismens avklarade ro. Dömer man
ut denna konst, Eckersbergs, Köbkes,
Lundbyes och P. C. Skovgaards konst,
sä tvingas man även att döma ut den
stora epok i konsthistorien, som
domineras av Rembrandt.
Likheten i anda och uppfattning
mellan det danska måleriet under
1800-talets förra hälft och det holländska från
1600-talet är så iögonenfallande, att det
kan förefalla banalt att här påminna om
den. Bortsett från de naturliga formella
skiljaktigheterna, så täcka de båda
perioderna varandra på ett egendomligt sätt.
Motivvalet är detsamma: landskap,
mariner, interiörer och porträtt; vill man
pressa parallellen, så kan man som
motstycke till de stora holländska
skyttebilderna anföra ett arbete som
Marstrands »Sören Borchs Skydeskive». I
562
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
