- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
563

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Det danska måleriets guldålder. Av Gunnar Mascoll Silfverstolpe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det danska måleriets guldålder

båda fallen möter en rättfram, intim
skildringskonst, i båda fallen en
hjärtevärme, för vilken allt det förtrogna är
betydelsefullt. Båda utvecklas på
inhemsk botten, och båda måste omsider
för att freda den nationella egenarten
resa murar mot yttervärlden. Den
holländska konsten är liksom den danska
på alla sidor omgiven av kraftfulla
tidsströmningar av helt olikartat skaplynne.
Det är två små folks sega och envetna
kamp för nationell självbevarelse på det
konstnärliga området vi bevittna —
Holland för den under en tid av yttre
framgång, Danmark i ett skede av
fattigdom och betryck.

Några år innan Eckersberg kom till
konstakademien i Köpenhamn besöktes
denna av en ung nordtysk målare, Philip
Otto Runge, vilken senare blev
målsman för en skola i Hamburg, som har
vissa beröringspunkter med den, vilken
växte upp kring Eckersberg. Den
bestod av en skara mestadels unga
konstnärer, som med något av de
gammalgermanska hantverkarnas fromhet i
arbetet avbildade anhöriga och vänner
eller penslade små utsikter från
hemstaden i en ytterst saklig och exakt
stil. De voro födda längre söderut än
de danska kollegerna, och de stodo
naturligt nog närmare den tyska
nyromantiken än dessa. Flera av dem, däribland
Runge, dogo som helt unga män, och
de övriga anslötosig snart mer eller mindre
till den stora romantiska strömningen.
Under några årtionden arbetades det dock
efter likartade riktlinjer i de hamburgska
och de köpenhamnska ateliererna.

»I begynnelsen var Eckersberg»
(Richard Bergh). — Det var han som
först anslog den nationella tonen i det
danska måleriet, och det var i första
hand kraften i hans lärareverksamhet,
som kom denna ton att klinga vidare
genom åren i trots av alla söderns

frestande locktoner. Hans lärare under
akademitiden, Abildgaard, har säkert icke
betytt mycket för hans utveckling. Större
intresse än åt dennes
klassicistiskt-roman-tiska kompositioner ägnade han säkert
åt de danska landskap, som Jens Juel
sysslade med mellan de många
porträttbeställningarna; här var i varje fall dansk
natur skildrad, om ock i en från de
gamla holländarna influerad stil. Det
synes ha varit under vistelsen i den
store Davids atelier som Eckersberg
började få ögonen öppna för de
uppgifter, vilka lågo och väntade på
honom. Den utomordentlige läraren var
ytterligt mån om att icke påtvinga sina
elever ett formspråk, vilket stred mot
deras intentioner. Det oavlåtliga
naturstudiet var lösen i hans atelier.
Målaren David, skaparen av empirens höga,
heroiska stil, vilken i sina kompositioner
aldrig sänkte sig ned till den lumpna
vardagligheten, var en annan man än
läraren David, som icke kände några
gränser för ämnesvalet. Det finnes
bevarat ett yttrande av honom, vilket gott
kunde ha legat och grott hos den unge
dansken, ett ord som från konstens
högkvarter gav sanktion åt den genre, denne
kom att odla i sitt lilla nordliga
hemland: »Il ne faut pas vouloir faire pius
qu’on ne peut. Il faut traiter des sujets
humbles, simples, familiers mëme, si la
nature nous a fait naitre pour cela.»
Då Eckersberg efter reseåren, som även
förde honom till Italien, återsåg sitt
Danmark, föll det sig alldeles naturligt
för honom med hans fantasifattiga,
konkreta läggning att gå ut på strövtåg i
den natur som av gammalt var honom
kär och att utan några förskönande
överdrifter porträttera människor som
hade samma blod i ådrorna som han
själv. Hans ställning som professor vid
konstakademien påtvang honom väl
officiella uppgifter, vilka krävde en mera

563

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0619.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free