- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
593

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Idéströmningar inom den moderna engelska litteraturen. Av Stephen McKenna. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Idéströmningar inom den engelska litteraturen

litliga som de andra traditionerna vilka
hade ramlat samman under boerkriget,
experimenterade var och en på det fält
som lockade honom. Allmänheten, lika
frigjord, var färdig att ivrigt välkomna
varje experiment, förkastade ingenting
därför att det var nytt utan gjorde
snarare nyheten till ett skäl för
välkomnandet.

Men man kan åtminstone
sammanfatta ett resultat: den tradition som
Disraeli, Thackeray, Dickens och George
Eliot fastställt för engelsk romandiktning,
hade upphört; deras efterföljare frågade
sig själva vad det är som har betydelse
i konsten och livet, de försökte
formulera en skala för moderna värden, då
helt plötsligt alla värden ställdes på
huvudet av kriget.

Detta är den omedelbara verkan
kriget utövade på engelsk litteratur. Det
som hade varit viktigt under sista
veckan av juli 1914, blev outhärdligt
trivialt första veckan i augusti. Jag tvivlar
icke på att man genom annons skulle
kunna få reda på en ung man som i
det ögonblick då tyska trupper hopades
vid belgiska gränsen höll pä med att
för första gången och med stor
förtjusning läsa »The awkward age»; innan
han hade slutat den, höll han nog på
med efterforskningar hur man skulle få
en officersfullmakt; inom några dagar
var han mitt uppe i träning och
marscherande, inom några månader var han vid
fronten. Fastän trupperna verkligen hade
tid för läsning i en utsträckning som är
förvånande för en civil, finner man att
de för det mesta läste någonting
mycket stadigt och bestående, eller också
någonting välbekant och kärt, eller
också — när ansträngning och spänning
blevo för stora för sammanhängande
läsning — någonting barnsligt enkelt. De
kunde läsa Gibbons »Decline and fall
of the roman empire», därför att den
38—-Ord och Bild, 31:0. årg. ~c

gav dem någonting att bita ihop
tänderna över; de kunde läsa Dickens
Pickwick, därför att de vuxit upp med
den sedan barndomen; de kunde läsa
de billiga magasinens otroliga noveller,
därför att de voro för trötta att läsa
något annat; men de läste icke »The
awkward age», därför att de icke kunde
intressera sig för det betydelsefulla i att en
mor och en dotter tävlade om ett antal
unga mäns beundran och hängivenhet.
Hade detta en levande betydelse, hade
det en konstnärlig betydelse för män
som kunde bliva dödade i nästa
ögonblick?

Denna värdeförskjutning visar sig i
den poesi som lästes av männen vid
fronten: det som de bry sig om är
dödens betydelse och betydelsen av de
ideal för vilka de möta döden, samt av
de små vardagliga tingen som de
knappast lagt märke till och nu hungrigt
minnas, som de kanske fått säga farväl
till för alltid. Då de komma under
elden, då deras nerver bli påverkade, är
det som då betyder någonting för dem
larmet och lukten, den ohyggliga
plötslighet med vilken en levande, talande
man blir ett sönderslitet lik; då de få
tid att tänka efter bli de häpna och
förvirrade över meningslösheten och
dårskapen i detta orimliga slöseri, över sin
egen förvandling till maskiner för att
utdela och mottaga död, och slutligen
över obegripligheten i alltsammans.

Och om de, med krigets verklighet
oavlåtligt framför sig, finna tid att
konstruera en ny värdeskala, är det vida
lättare för författarna, som stå på
avstånd. De som stannade kvar i
England och visste att deras släktingar och
vänner svävade i livsfara, som kände att
hela civilisationen var hotad, de vände
sig hastigt nog från sitt
experimenterande och kritiserande, förlorade intresset
för uppfostringsreformer och kvinnans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free