- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
600

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Prinsessa. Av Rolf Wiesler

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rolf Wi es ler

mor likaså. Nu bodde hon hos en
gammal kvinna, som också var fattig. Ingen
visste varifrån Elena kom. Man hade
funnit henne i en pappkartong, inlindad
i en handduk. Hon fördes till
hittebarnsasylen. En gång flera år senare
kom en kvinna, som behövde hjälp i
hemmet, och tog henne med sig för att
adoptera henne. Hon kallade henne
Elena efter sig själv och Vasiljevna efter
sin ungdoms älskade.

Detta blev hennes uppfostran. Te
på morgonen, till middagen och ibland
även om söndagskvällarna. Litet att äta
därtill, luft från en grå gård och många
trappor, ljus från solreflexer av motsatta
husets fönster, stryk vid tillfällen,
boklig bildning ur katekes och skandaltidning.
Hon fick lära läsa bönboken och
skriva, ty hennes adoptivmor var snäll emot
henne. Aljana Pavlovna hade gått i skola
och kunde därför nödtorftigt bibringa
henne de första grunderna.

När Elena var tretton år sattes hon
för förtjänstens skull till springflicka i
en konfektionsaffär. Hon var liten till
växten, spenslig, med blekt, nästan
genomskinligt ansikte, underbart fina
händer med mjuka fingrar och kupiga
naglar. Ögonen lyste kallt gråblå, håret
var rågblont och vågigt. Aljana
Pavlovna var mycket bekymrad häröver, ty
det är farligt för en flicka att vara vacker.
Elena fick snart lära inse sanningen
härav, då hon miste sin plats.
Avdelningschefer och kontorister gjorde henne
förslag, och då hon förskräcktes av deras
brutalitet, sammanslöto de sig och körde
iväg henne. Förtalet berättade sanningen
med modifikation, och Elena fick dåligt
rykte i kasernen. Man snokade reda
på att hon sades vara hittebarn, visade
på hennes händer, drog slutsatser — och
historier. Sen talade man halvhögt, då
hon gick förbi. Ofta hörde hon ordet
horunge, att fint folk var det värsta

patrasket och deras barn likaså. Elena
började grubbla, blev tyst och drog sig
undan. Kontorsherrarna brukade låna
henne böcker, och hon hade läst dem
alla; hennes naturliga oskuld bevarade
henne från att förstå de värsta
slipprig-heterna. Det intryck hon behöll var
endast mystik, oklar dager, virrvarr och
kaos. Men hon skapade med det lästa
som grundval en roman av sitt eget liv.
Hon hade inte råd att köpa böcker, de
voro allt för dyra. Men den
skandaltidning hennes tant höll tillfredsställde i
någon mån hennes läshunger. Hon
slukade spalterna, smälte innehållet, och
hennes blod uppsög näringen. Tidningen
riktade sina anfall uppåt för att svärta
högre samhällslager; eftersom man inte
kunde ha annan nytta av överklassen,
ville man roa sig åt den för att ge
näring åt avundsjukan. Elena var nog
misstänksam att betvivla samvetsömhet
som orsak till anfallen. Och det var sä
hon kom att känna sig tillhöra högre
sfärer än hyreskasernens. Tidningen och
den allmänna åsikten voro för henne
ett och samma. Nu hatade man också
henne. Alltså gick hon över till fienden.
Hon hade icke sett mycket av
överklassen. Men hon föreställde sig den som
raka motsatsen till vad hon hörde
omkring sig. Kontorsherrar och
avdelningschefer uteslötos ur sammanhanget. Nu
gjorde hon de hatade till förebild och
försökte taga efter dem. Hon anade
instinktivt sin härstamning, och hennes
fantasi diktade vackra sagor härom.
Hon ansåg sig rövad från föräldrarna,
vilka nu sörjde henne som död. Men
ju mer hennes utveckling fortskred i
denna riktning, desto svårare blev henne
det närvarande livet. Hon kände hur
hatet mot henne växte allt djupare.
Förtal sprider sig med stor hastighet,
och vart hon kom under sökandet efter
arbete i grannskapet hade det varit fore

600

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0656.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free