Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Elfte häftet
- Den nya tyska regikonsten. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den iiy a tyska regikonsten
Vridscenen och scenöppningen.
upptäckt av Brahm, och visar redan som
ung adept lejonklon. Han börjar som
lärjunge till Brahm, men han övervinner
dennes nordtyska begränsning, asketism och
karghet och blir under två årtionden den
moderna teaterns förste regissör, dess
förnyare och banbrytare.
*
Är det möjligt att i dag skapa sig en
bild av Max Reinhardts insats? Vi förstå
honom så som vår tid förstår honom. Mera
kan inte eftervärlden begära av oss. Men
den kan begära av oss att vi verkligen
känna till hans gärning, att vi följt den
från år till år och icke avfärda den med
några slagord, sedan vi till exempel sett
något hans gästspel i en skandinavisk
huvudstad. Gång på gång måste man tyvärr
konstatera, hur skandinavisk kritik tar
fullständigt miste, när den försöker trolla fram
en formel för Reinhardts tjugoåriga insats.
Ett lysande exempel är ett visst svenskt
omdöme om hans »Köpmannen i Venedig»
på svensk scen. Utstyrseln var för
enformig, arbetade för mycket med draperier
— och tacka vet jag Dramatiska teaterns
i Stockholm iscensättning med dess vackra
bilder av Venedig! Ja visst, men — just
en sådan iscensättning har Reinhardt givit
på ett tidigare stadium, Reinhardt som
lämnat icke mindre än tre olika lösningar
av Köpmannens sceniska problem. I det
man trott sig kritisera Reinhardt har man
således indirekt berömt honom.
Det finnes ingen svensk som varit i
stånd att följa Reinhardts verksamhet så
länge som den vilken skriver dessa rader.
Jag bekänner mig gärna och med stolthet
vara en lärjunge av Max Reinhardt. Men
i trots härav är jag i stånd att giva en
något så när objektiv skildring av hans
betydelse och vet att han även haft modet
att misslyckas.
Vill man erfara hur Reinhardt bedömes
till exempel i England, där teatern trots
enstaka impulser sjunkit ned till
underhållningens och sensationens nivå, kan man
ju studera ett större originalverk om Max
Reinhardt av en engelsk skriftställare, där
utan omsvep mästarens förtjänster
framhävas på den engelska teaterns bekostnad1.
Att den tyska scenens mästare
mottagit intryck från öster och väster är
otvetydigt. Teaterkonsten är i stånd att
blixtsnabbt tillägna sig den eller den nyheten på
sitt eget område, och det är oftast svårt att
med bestämdhet påvisa vem som först haft ett
gott infall. Ofta är det nog så, att man
på vitt skilda platser undfår en och samma
idé. Av intresse är det för övrigt att vid
sidan av . Reinhardt ett annat ungt geni
dök upp i Berlin och en kort tid
samarbetade med honom; hans namn var Richard
Vallentin, hans öde var att efter en kort
verksamhet gå ur tiden.
Reinhardt utbildades i Brahms
realistiska skola. Som skådespelare visade han
sin utomordentliga begåvning i karaktärsrol-
1 Huntley Carter: The theatre of Max
Reinhardt. London 1914.
613
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0669.html
