Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Den nya tyska regikonsten. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den iiy a tyska regikonsten
Die Wupper. Dekoration av Else Lasker Schiller.
De utse hes Theater.
och först under denna vinter har man,
efter teaterns ombyggnad, märkligt nog
under ledning av en kvinnlig regissör, börjat
nygestalta Wagneroperan. Vad som här
kräves är naturligtvis en bortrensning av
allt naturalistiskt detaljkram och en starkt
förenklad scenbild utan allt för mycken
eftergift åt en redan halvdöd stilriktning
som till exempel expressionismen. Vart
det för om man revolutionerar för djärvt
visar en ny iscensättning på Statsoperan i
Berlin av Mozarts »Trollflöjten», där den
hypermoderna ornamentiken i
dekorationerna ej stod i rätt proportion till Mozarts
musik, som trots sina rococoslingor dock
alltid bibehåller sin stora, sin klassiska
linje.
Även här gäller dock att i sista
rummet solisten är huvudsaken, om ock den
yttre regien alltid kommer att spela en
större roll för operan än för skådespelet.
Det gäller med andra ord att förmå varje
medverkande i en opera, från solisten till
koristen, att tolka sin rull ut från dess rent
själiska värde. Och rörelserna, plastiken
och mimiken måste befrias från sin
sedvanliga schablonmässighet för att i stället
anpassa sig efter musiken på ett annat sätt
än hittills. Den sceniska framställningen
måste upplösa sig i ett rytmiskt
fortskridande, där rösten och gestalten vibrera i
ett och samma tempo. Den tyska scenen
förfogar redan över åtskilliga konstnärer
vilka ställt sig i detta ideals tjänst och
över flera yngre regissörer vilkas bildning
är rik nog för att lösa dessa svåra
uppgifter; även här synas landsortens scener
gå i spetsen. Den mest lovande
begåvningen var utan tvivel Franz Mannstaedt,
sist verksam vid Duisburgs opera, men i
våras bortryckt av en plötslig sjukdom.
* *
A
Under krigsåren började man på flera
tyska scener experimentera med det nytyska
dramat, vilket uppvisar en hel rad verk av
expressionistisk art. Diktionen strävar efter
det emfatiska, de stora ovanliga orden,
personerna vilja föreställa typer, och hela
handlingen gör anspråk på att vara av symbolisk
betydelse1. Emellertid är hela riktningen
väsentligen av experimentell art, och ytterst
få av dess verk uppvisa en dramatisk nerv.
Den omhuldades av ett sällskap »Das junge
Deutschland», i anslutning till Reinhardts
1 Se mera härom min studie »Nytysk
dramatik» i Ord och Bild 1920.
623
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
