- Project Runeberg -  Ord och Bild / Trettioförsta årgången. 1922 /
644

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur världens äldsta diktning. Av Julius Centerwall

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Julitis C en t er w a 11

En hovskald hos Ramses III.
Omkr. 12 0 0 f. Kr.

satsen melian livets ljus och dödens
skugga i en minnessång från senare tider,
då den egyptiska religionen stod inför
sin upplösning. Den må tolkas så:

O, du min broder, min make,1 ej bör du glömma
pokalen.

Kärleken glömme du ej, glömme ej göra dig
glad!

Sorgen ej nalkas ditt bröst, så länge du lever
på jorden.

Snart skall du vandra mot väst, sömnens och

sorgernas land.
Den, som kommit ditin, ej någonsin vänder
tillbaka,

sover i mumiegestalt, hör ej de älskades röst.
Fader och moder han glömt, och barnen och

älskade hustrun,
porlande vatten ej rörs, allt där borta är törst.
Vadan och vart du ej vet, se’n du hunnit graven
i dalen.

Hjärtat klappar förskräckt: Döden nu närmar
sig oss.

1 Äktenskap mellan syskon voro tillåtna
och vanliga.

Ingen av gudar och mänskor fördrar den

gräsliges anblick.
Inför honom ej är stor mera aktad än små.
Bedjande skonar han ej: från modern rycker
han barnet,

Åldringen stöter han ut mitt ur de käraste
kretsar.

Fruktan om svävar hans stig, den bedjande

faller till fota.
Ställ ej till honom din bön; om ock med
tusende offer

blidka hans hårdhet du vill, hör han den
offrande ej.

Högst nådde fornegyptiska poesien
och den religiösa hymndiktningen, både
den individuella och den av
instrumentalmusik burna sången till gudarna i tempel,
som till en del varit de största och
rikast dekorerade gudshus, som någonsin
funnits. Musiken tycks i templen ha
erbjudit ganska rik omväxling: väldiga
körer sjöngo växelsånger. Av
musikaliska instrument använde egypterna
vanligast harpan, cittran, gitarren och
kastanjetten [sistrum). Kännedomen om den
religiösa diktkonsten förutsätter
naturligtvis kännedom om religionen, som i
Nillandet var mycket växlande på olika
tider och platser, börjande med
personifierade naturkrafter, främst av dem solen,
Ra, vilken var det gudomligas första
uppenbarelse. Utvecklingen fortskred
till antagandet av en lokalgud som
gudsskarans högste, varvid stundom namnet
Ra tillfogades; då dessa lokalgudar ej
sällan sammanslogos, uppkom
månggude-riet. Senare, då man ofta tänkte sig den
gudomliga kraften som inneboende i allt,
kom man till vad man plägar kalla
panteism (allgudomlighet). Slutligen blev
(från 1580) Thebe rikshuvudstad, och
dess lokalgud Amon ansågs av dess
mäktiga prästerskap som den ende
verklige guden, som ofta tillbads som
Amon-Ra. Monoteismen var emellertid för hög
och ideell för folket, som behövde
små-gudar och småningom förföll till »djur-

644

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:58:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1922/0704.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free