Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Anatole France. Av Kjell R. G. Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjell R. G. Strömberg
skapelse, andra ha fördjupat sig till den
grad i studiet av hans historiska
förebilder, att de förnekat honom ali karaktär
av självständig fantasiskapelse. Båda
parterna ha gjort sig onödiga bekymmer.
Abbé Coignard, som till sina ovan, efter
gravskriften, nämnda yrken också lagt
munkens, skådespelarens och lakejens
har fått låna flera drag av ett par
kyrkliga libertiner på 1700-talet, vilkas
värdefulla tillskott till seklets rikhaltiga
chro-nique scandaleuse fallit i Anatole Frances
händer under hans kritikertid i Le Temps.
De voro ättlingar i rätt nedstigande led
av mäster Francois Villon, men utan
hans poetiska geni. Anatole France har
tydligen väl erinrat sig alla dessa
autentiska representanter för l’ esprit gaulois,
när han formade sin moderne Panurge;
han har dessutom bevisligen rätt
grundligt studerat åtskilliga berömda
picareskromaner, såsom Gil Blas och Manon
Lescaut, för att tillägna sig tidsfärgen,
och han har lagt flera kvickheter,
vederbörligen utbroderade, ur Pierre Bayles
kätterska encyklopedi i sin hjältes mun.
Han har slutligen haft Voltaires Candide
för ögonen, men i polemisk avsikt. Den
gode abbé Coignard menar visserligen,
att världen är vrång, och att dess
skapare framför allt visat prov på en rik
fond av humor, men han undervärderar
icke, han uppskattar tvärtom mycket
högt dess sålunda uppståndna
njutnings-möjligheter. Och han råder i det
högtidliga dödsögonblicket sin lärjunge icke,
såsom mäster Pangloss, att odla sin kål
och låta världen ha sin gång, nej, han
besvär honom i stället att glömma alla
de subtila utredningar om dygdens
skröplighet inför förnuftets domstol, som han
fått höra, för att med ödmjukt hjärta
praktisera den i handling, till
människornas fromma.
Trots att intet verk av Anatole France
varit föremål för en grundligare och
tacksammare källundersökning, kan det
dock icke råda något tvivel om, att
romanen om abbé Coignard är kött av
hans kött, blod av hans blod och eld
av hans egen ande. Det har icke fallit
någon in att beröva Rabelais äran av
Gargantua och Pantagruel, fast han lagt
en gammal folkbok till grund för sitt
verk och anlitat flera antika auktorer
för att vederbörligen pryda sina
personers tal. Shakespeare, Moliére och Goethe
ha icke förfarit annorlunda i sitt
konstnärliga skapande, om ock med mindre
medvetet raffinemang i beräknandet av
effekten. Alla verkligt betydande verk
inordna sig till slut i en lång litterär
tradition, såsom ett personligt utflöde
av seklers samlade strävanden och rön.
Man kan alltså lugnt hänge sig åt
njutningen av den odödlige abbéns vältaliga
utläggningar vid den stekta kapunen
och den fyllda bägaren om vikten av
att synda för att bli delaktig av nåden,
bevisad med illustra exempel ur
helgonens liv, i medvetandet om att det är
Anatole France och ingen annan som
talar genom hans mun, och då samme
kyrkans misskände advocatus diaboli i
den försynens underbara skickelse, som
en kväll låter honom, lagom rusig av
gott vin, möta en vacker flicka på en
mörk vind, ser ett profant bevis på
Guds existens, till de många som
teologien ger och vilka han för övrigt
anser vara fullt tillräckliga, kan man
visserligen skaka på huvudet och finna sig
vara utsatt för ett skämt, dristigt,
betänkligt, hårresande, om man så vill, men
absolut icke ett dåligt skämt. Man kan
heller icke förvåna sig över, att den påvliga
kurian slutligen — dock först härom året
— utmärkte författaren till denna skrift
med en plats på katolska kyrkans index,
tillsammans med författarna av »Laus
stultitiæ, eller Dårskapens lov» och av
»Candide, eller den bästa bland världar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
