Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Anatole France. Av Kjell R. G. Strömberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anatole France
Anatole France i sitt arbetsrum. Träsnitt av E. Florian
efter målning av Au g tis t e L er ou x.
De fyra volymerna Histoire
contempo-raine, där Anatole France inkarnerat sig
i en tredje gestalt, som för hans talan,
utgöra intet enhetligt konstverk, ingen
genomkomponerad roman; de olika
personerna företräda endast olika
åskådningar, som bryta sig mot varandra, eller
snarare endast ge herr Bergeret olika
förevändningar att framlägga sin syn på
alla de problem, som upprört den franska
samtiden. Kyrkan och armén,
storfinansen och rättsväsendet äro i första hand
föremål för hans mördande kritik. Han
är typen för en intellektuell honnète
komme i klassisk mening — fore
världskriget. Han är en Sylvestre Bonnard,
som lärt sig betrakta människorna med
»välvilligt förakt», såsom mer eller mindre
»tänkande chimpanser», men strängt
taget lika oansvariga som dessa apor
för de sorgliga eller enbart löjliga
förvecklingar, vari de låta sig indragas av
sina primitiva drifter. Sitt eget öde som
obefordrad docent och bedragen äkta
man betraktar han med samma filosofiska
jämnmod. Hunden Riquet blir slutligen
hans ende förtrogne, den för vilken han
utgjuter sitt hjärta i svaga stunder,
medan han väntar på att en stor tanke
skall blixtra fram ur någon vindskupa
i Quartier latin, som skall skingra
mörkret och förändra världens utseende —
ty av den skränande pöbeln på torgen
väntar han sig ingenting. Molntäcket är
icke ogenomträngligt för den vises
spanande blick: »Lentement, mais toujours,
1’humanité réalise les rëves des säges.»
Det är slutorden i det klassiskt sköna
anförande, som Anatole France höll vid
avtäckningen av Renans staty i Tréguier,
den lilla bretonska födelsestaden — kanske
det ädlaste stycke fransk prosa som
någonsin formats, överträffande t. o. m.
den direkt parafraserade förebilden: Re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
