Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kallimachos. Några randanteckningar till Wilamowitz-Moellendorffs nya bok. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ernst Nachmanson
derna, Aiskhylos, och fogade därtill ett
band Interpretationen på 260 sidor.
Redan två år efteråt var han emellertid
färdig med en stor undersökning om
Die Ilias und Homer, 523 sidor, en
fortsättning på de berömda Homerische
Untersuchungen från år 1884, vilka
företrädesvis voro ägnade analys av
Odysseen; som biprodukt lämnades samtidigt
en liten händig upplaga av Vitae Home} i
et Hesiodi. 1919 är ett märkesår
framför andra i Wilamowitz’ författarskap:
det bragte de två banden om Platon på
sammanlagt över 1200 sidor. Det är ett
verk av ojämförlig betydelse på
Platonforskningens område, ett verk som bland
annat också visar, att ingen kan fullt
förstå Platon, som icke äger förmågan
»in der griechischen Sprache zu denken».
Det första bandet innehöll icke en enda
grekisk bokstav, ty det var avsett att
hos den stora allmänheten väcka och
egga intresset för den store hellenske
diktarfilosofens liv och verk: och att den
stora allmänheten också uppskattade
gåvan, bevisas därav att boken nästan
ögonblickligen måste läggas upp i ny
upplaga. En spåna vid sidan var den
lilla skriften Der griechische und der
Ptatonische Staatsgedanke. 1921
sammanfattade Wilamowitz alla sina
talrika metriska undersökningar i den
nyttiga, men nog så hårdknäckta och för
den oinvigde svårsmälta boken Griechische
Verskunst, 630 sidor. Den ger icke och
avser icke att giva ett genomarbetat
och absolut system. Vad Wilamowitz
eftersträvar är de poetiska formernas
historia; metrik är icke självändamål,
utan medel till full förståelse av dikten.
Samma år nedskrev Wilamowitz för
den nya upplagan av Gercke-Nordens
kända och erkända Einleitung in die
Altertumszuissenschaft en översiktlig
Ge-schichte der Philologie, som i snabba
drag ger en lika auktoritativ som lysande
framställning av vetenskapens historia.
Skarpt och klart och med omutlig
rättvisa, det må gälla landsmän eller
utlänningar, karakteriseras vetenskapens
ledare och vägröjare tiderna igenom.
leke minst väckande är det sista
kapitlet, där författaren utan att nämna
namn — den kunnige läser dem lätt nog
mellan raderna —■ kännetecknar de sista
årtiondenas forskning och visar hän på
de aktuella arbetsuppgifterna och
önskemålen. 1922 kom så Pindaros, 528
sidor. Länge hade Wilamowitz burit
på tanken att ur de många bevarade
dikterna arbeta fram bilden av den
mäktige boiotiske profeten. Men — som han
själv uttalat — hans hjärta tillhör dock
framför allt athenarna, och redan 1923
utkom ett band, det fjärde, av de
berömda tragikeröversättningarna, åtföljt
av en sammanfattande studie över Die
griechische Tragoedie und ihre drei
Dichter, tillsamman 394 sidor.
Men detta är endast huvudverken.
Arbetet i Berlinmuseets
papyrusavdelning har framkallat en rad smärre
editioner av och undersökningar om nyfunna
fragment av grekiska diktare, Tyrtaios
och Euripides, Kerkidas och Menander
och många andra. De flesta äro tryckta
i Berlinakademiens Sitzungsberichte, vilka
också rymma en del smärre
undersökningar av historisk och statsvetenskaplig
art, såsom Sphakteria, Athenion und
Aristion och andra. I tidskriften Hermes,
som alltjämt hävdar sin ställning såsom
den klassiska filologiens förnämsta organ,
har Wilamowitz fullföljt den rikhaltiga
och eggande serien Lesefrüchte, som bär
vittne om hans enorma beläsenhet och
fruktbärande kritik.
Av Wilamowitz’ tvänne söner hade
den äldre, Tycho, valt faderns yrke, men
han föll redan i oktober 1914 i de svåra
striderna vid Iwangorod. Han
efterlämnade ett icke fullbordat arbete om Die dra-
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
