Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Kallimachos. Några randanteckningar till Wilamowitz-Moellendorffs nya bok. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kallimachos
matische Technik des Sophokles, och när
det 1917 utgavs genom Tychos vän
och studiekamrat Ernst Kapp, tillfogade
fadern ett utförligt kapitel om Oidipus
på Kolonos, som sonen icke medhunnit
att behandla.
Lägg därtill — eftersom de närmast
intressera oss svenskar —: de små
orienterande essayerna om Mindre Asiens
upptäckande i denna tidskrift 1920 och
Den antika kulturens undergång i Svensk
Tidskrift 1923 och nu senast den
utförliga recension av Anatolian Studies
presented to Sir IV. M. Ramsay, varmed
Wilamowitz just inlett
Vetenskaps-Socie-tetens i Lund nya internationella
recensionstidskrift Litteris — och jag är likväl
säker på att listan ingalunda är fullständig.
Förklaringen till denna kolossala och
mångomspännande alstring har
Wilamowitz själv antytt i företalet till
Homer-boken: »Der Krieg ist wenn nicht der
Vater, so der Geburtshelfer dieses
Bu-ches». Också hos andra tyska
vetenskapsmän har jag då och då under senare
år sett liknande bekännelser: när de av
åldersskäl icke själva kunde aktivt
deltaga i kampen, ville de i stället genom
energiskt uppdrivet vetenskapligt arbete
ådagalägga sin pliktkänsla, väl också så
gott sig göra lät bekämpa sin naggande
oro. Men förklaringen är icke tillfyllest
inför en produktion sådan som
Wilamowitz’ här ovan förtecknade. leke heller
hans gigantiska arbetskraft skulle väl
räckt till, om icke förhållandet varit det,
att den gamle mästaren på sin ålders
höst velat kodifiera allt det eller
åtminstone stora delar av det, som han under
femtioårigt arbete på antikforskningens
vida fält åter och åter genomtänkt och
föreläst över, men tillförne icke kommit
att fatta i pennan. Härvid ha också
partier av förut utgivna avhandlingar i
ny genomarbetning kommit med i nytt
eller förnyat sammanhang.
Nu har åter ett digert arbete fogats
till de föregående: Hellenistische
Dich-tung in der Zeit des Kallimachos. Två
band, 244 + 338 sidor. Berlin 1924.
Enligt antikens omdöme var
KALLIMACHOS den mest betydelsefulle och
inflytelserike diktare, som uppträtt efter
de attiska dramatici, och i motsats mot
den moderna filologiens hittills vanliga
värdesättning delar Wilamowitz detta
antikens omdöme. I decennier har han
ägnat den alexandrinske skalden
uppmärksamhet och kärleksfullt studium.
Redan 1882 utgav han en kritisk
edition av Kallimachos’ hymner och
epigram, vilken i sin koncentrerade
knapphet och klarhet var och alltjämt är av
förebildlig betydelse.
De nämnda hymnerna och epigrammen
äro de enda verk av Kallimachos’
mång-famnande produktion, som helt bevarats
till vår tid. I nionde århundradet efter
Kristus ägde man i Byzans ännu en
Kallimachosupplaga, vilken dessutom
innehöll dikterna Hekale, Aitia, Ibis och
ett dunkelt poem om Athena. Den
samlingen kände den byzantiske lexikografen
Suidas, och den utnyttjade också den
medeltida grammatiker, som en gång
sammanställde en antologi av antika
hymner, Homeriska, orfiska,
Kallimach-iska och andra. Av denna antologi finnas
ännu ett par exemplar kvar, och därmed
ha alltså Kallimachos’ hymner räddats
undan förstörelse. Epigrammen finnas i
en annan byzantinsk antologi, den så
kallade Palatinska. Det mesta övriga gick
som så mycket annat förlorat under
medeltidens senare sekler, och som av
så mycket annat ha också därav
brottstycken återskänkts forskningen genom de
senaste decenniernas rika papyrusskördar
i Egyptens jord. 1893 kommo delar av
Hekale, sedermera fragment av Aitia,
iamber och andra dikter. Bland dem
47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
