Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Konstnärsliv i Stockholm. Ungdomsminnen av Anna Cramér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Cra m c r
Konstakademien fore ombyggnaden.
utrymmesskäl förlagda till
atelierbyggna-den vid Västra Trädgårdsgatan. Och nog
skall man veta, att det i alla fall var
trångt i gamla Akademiens studiesalar
vid arbetet i modellskolan och ännu mer
i den s. k. »antiken», ett litet rum nästan
proppfullt av arbetande kring en staty
eller en byst upplyst av en rad osande
oljelampor. Och därtill alla de
tecknandes lampor, alla lika osande! Också hände
det rätt ofta, att den patriarkaliske
vaktmästaren, »tjocke Siewers», kom in och
framförde från professor Boklund en
hälsning med orden: »Hovintendenten hälsar,
att flickorna ska’ röra på sig.» Och det
var nog behövligt.
Detta var under vinterkvällarna, men
vid höstterminens början arbetade vi vid
dager och i en större sal. Vår förste
lärare var professor Frithiof Kjellberg,
och vi fingo teckna efter en antik
kvinnotorso. Kjellberg är, som vi alla veta,
mästaren till Linnés staty i Humlegården.
Han gick snart ur tiden, och många verk
äga vi ej av hans hand, men i
Nationalmuseum ses hans grupp i marmor »Ung
faun lekande med sin yngre broder» och
i Konstnärshuset vid Smålandsgatan hans
relief »Kärleken och döden», ädel och
fulländad som ett antikt verk.
Längre fram kom man i modellskolan
och målarskolan, där undervisning
meddelades av Boklund, Wallander,
Malmström och längre fram av von Rosen.
Lärare i anatomi var professor Carl
Curman, som, på en gång konstnär och
vetenskapsman, visste att i hög grad
intressera för ämnet. Också blev man
på den tiden riktigt styv i sin anatomi,
något som ej kan sägas om
perspektivstudiet, vilket för många av oss framstod
såsom alltför benigt!
Under vårt första år fingo vi vara
med om en vacker fest, som Akademien
gav med anledning av professor Lorentz
Dietrichsons avgång från sin tjänst som
föreläsare i konsthistoria. Han hade kallats
till en professur i sitt eget land. Men
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
