Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Wladyslaw Reymont. Av Anton Karlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anton Kar I gr en
sådant det ter sig i den polska byn och
från den polske bondens horisont. Än
målar han stora naturtavlor, prunkande
av praktfulla färger, mättade av
stämning, sjudande av liv; än ger han
naturbilder i miniatyr, där han med några
få enkelt anbragta färgklickar fångar ett
helt landskap. Ingen fas i
natursceneriernas växling alltifrån de första
höstdagarnas frostiga skir till den mogna
sommarens yppiga flor går honom förbi,
varje nyans tar han till vara. Den lilla
byn har ingen speciell naturskönhet,
inga turistattraktioner att skryta med —
det är ett ordinärt polskt landskap,
enligt vanliga begrepp snarare fult än
vackert, det är en by lik alla andra,
åtskilligt förfallen och högst prosaiskt
smutsig. Reymont idealiserar den ej — och
dock hur mättade av skönhet äro inte
hans naturskildringar därifrån! Men så
ser han ej heller på byn med en turists
förvanda öga, utan med naturbarnets
öppna, mottagliga blick; det är bondens
egen själ som vibrerar i hans
naturbeskrivningar.
Och dessa beskrivningar äro nu, som
sagt, icke blott ett ackompagnemang
till handlingen. Naturens melodi är
romanens dominerande grundmotiv;
handlingen är stämd i samklang därmed.
Hösten, utsädets och det begynnande
mörkrets årstid, medför den första
upprinnelsen till den dystra konflikt, som
sedan skall utveckla sig; vintern, köldens
och stormarnas tid, gör sinnena hårda
som is och konflikten allt våldsammare,
tills vändningen kommer med striden i
skogen, en marsstorm, som medför
islossningen. Våren, förnyelsens årstid,
avvecklar gamla stridsämnen och skapar
nya; sommaren, skördetiden, bringar allt
samlat konfliktmaterial till mognad och
medför dramats kulmination och
avveckling. Parallellen, så skisserad, förefaller
kanhända en smula lättköpt och schematisk,
men genomföres med full konstnärlig
framgång. Man får verkligen en stark känsla
av hur årstidens stämning meddelar
dramat sin karaktär; naturen färgar
människornas känslor och influerar deras
handlingar.
Stämt i samklang med naturens egen
rytm är också bondens hela liv. Och
liksom romanen i detalj följer naturens
kretslopp från höst till sommar, så ger
den också en minutiöst trogen bild av
bylivets olika faser, sådana de skifta
månad från månad. Man följer bonden
i hans växlande sysselsättningar från
höstens sådd till sommarens skörd —
romanen är, bland mycket annat, rent
av en liten handbok i polsk agrikultur.
Man följer honom också i hans vila:
alla traditionella helger och fester, alla
gamla seder och bruk skildras brett och
grundligt —■ romanen vidgar sig till att
bli en sorts folkloristisk encyklopedi. Och
detta omfattande folkloristiska och
kulturhistoriska material blir aldrig enformigt,
verkar aldrig påhäng. Skildringarna av
den polske bondens verk och dagar äro
i ali sin realistiska vederhäftighet minst
av allt torra och saftlösa; de äro laddade
av liv, drypa av must och färg. Och
aldrig ett ögonblick har man en känsla
av att de skulle spränga sig ut över
romanens ram, så intimt knutna till
handlingens gång som de äro.
Men skildringen av den polska byn
skulle vara ofullständig, om den inte
samtidigt gåve ett begrepp om byns
andliga atmosfär. Vad rör sig på bottnen
av själarna i den lilla byn, medan livet
där går sin lagbundna gång, endast
upprört på ytan ibland av stormar i stil
med den som romanen skildrar? Även
på den frågan ger Reymont ett icke
mindre allsidigt svar.
Endast på en punkt verkar detta ej
fullt övertygande. Romanen publicerades
under de oroliga år, då den första ryska
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
