Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Några reflexioner om den industriella revolutionen och arbetarrörelsen. Med anledning av en bok. Av Fritz Henriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fritz Henriksson
nedslagit varje försök att inom sig upptaga
en rent politisk rörelse. Den är ung i
jämförelse med den engelska, liksom den
amerikanska industrialismen är ung och bildar,
trots den intensitet varmed den utvecklats,
blott långt skilda fläckar av industriell och
stadskoncentration i betraktande av landets
enorma utsträckning. Rörelsen har icke
minst haft att kämpa mot immigrationens
översvämning med oorganiserad billig
arbetskraft, till dess, till icke ringa del genom
dess påverkan, denna nära nog stoppats
genom immigrationslagarna. Men samtidigt
har den hållit sig exklusiv gentemot de
främmande elementen. 1896, när redan
starka ansträngningar gjordes att politisera
rörelsen, fattades beslutet att »partipolitik,
vare sig demokratisk, republikansk,
socialistisk, populistisk eller någon annan, skall
icke ha någon plats i den organiserade
amerikanska fackföreningsrörelsen». Denna
regel har sedermera följts av ledarna, som
också genomdrivit att den följts av
fackorganisationen, »American Federation of
Labor». Man har fört den ekonomiska och
sociala kampen inom industrien med strejk
och bojkott såsom medel och för övrigt
liksom den engelska arbetarrörelsen före
1890-talet genom vad som kallats
»gung-politiken», d. v. s. genom att vid valen
ge rösterna åt det mestbjudande av de två
politiska partierna. Endast under förra årets
val gjordes en avvikelse, i det att
fackorganisationerna anbefalldes att rösta för
det tredje parti, som en »radikal
högersenator» sökte bilda till vänster om de
två gamla partierna. Men utgången lockade
icke till fortsättning, och på den konvention
som »Federation of Labor» höll
omedelbart före Gompers död beslöts nästan
enhälligt att icke vidare vara med om att
bilda något tredje parti. Det är synnerligen
belysande för de egenartade förhållandena
i Förenta Staterna, att denna konvention
av landets fackorganisationer, som omfatta
bortåt tre miljoner arbetare, antog en
resolution i partifrågan, sägande att man
skulle »använda alla partier och användas
av intet», och det förklarades »att
amerikanska lönearbetare äro icke beredda att
upprätta och gilla icke upprättandet av
ett särskilt politiskt parti». På den stora
nordamerikanska kontinenten finnas
också andra arbetarorganisationer och
socialistiska grupper, men de kunna betraktas så-
som i den allmänna utvecklingen av
mindre betydelse i jämförelse med
»Federation of Labor».
Från denna går tanken oförmedlat över
till den andra ytterligheten inom
arbetarrörelsen — proletariatets diktatur i
rådsrepublikernas förbund, som världen skall
läras att kalla denna statsbildning, ur vars
namn Ryssland avsiktligt utelämnats med
tanke på att den eftersträvade utvidgningen
av den proletära revolutionen skall
framhålla rådsrepubliken över allt och att även
tanken på de gamla nationsnamnen skall
undvikas av den internationella
kommunismen. Men även om detta märkliga
statsexperiment i stor skala skulle kunna anses
falla inom ramen för dessa fragmentariska
reflexioner, emedan det uppbäres av
industriarbetarnas klass, bildar det dock icke ett
logiskt led i den industriella revolutionen
utan utgör närmast en produkt av de särskilda
omständigheter som sammanstötte, när det
despotiskt styrda landet med sin ständigt
jäsande revoltstämning så fruktansvärt
träffades av krigets olyckor, icke minst av den
misskötsel i kriget som medförde revolten
såsom reaktion. Dessutom äro i detta
experiment inblandade så många olikartade
faktorer, som icke tillhöra arbetarrörelsen i den
mening här avsetts, och det innesluter så
oförenliga motsatser samt sådana tecken på
en retrograd process, att det icke bör
inpassas i den av den industriella revolutionen
i andra länder framdrivna arbetarrörelsen.
Därför må det här endast nämnas i
förbigående i detta sammanhang. En annan sak är
i vad mån de bolsjevistiska lärosatserna, med
den energiska agitation varmed man genom
den kommunistiska internationalen söker
sprida dem i andra länder, förmå fatta
fotfäste där och påverka deras arbetarrörelse
i kommunistisk riktning. Detta kommer väl
i mycket att bero på huruvida denna är i
stånd att i sin vidare utveckling absorbera
underifrån uppryckande element samt
samhällena förmå att assimilera nya
bärkraftiga idéer. Det är emellertid påtagligt,
att bolsjevismens strävan att
underminera den bestående ordningen framkallar
en motgående rörelse, som kan hava
betydelsefulla följder. Denna finner tydligen
sitt bästa stöd i företeelserna i det land,
där man i så stor omfattning försökt
förverkliga de kommunistiska idéerna och
söker sprida dessa vidare, medan man själv
120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
