Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Edvard Lehmann. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Olle Ho lm b e r g
ord; hur binda vi jätten utan att känna
hans namn? Att begreppet utan
åskådningen är blint, lärde redan Immanuel
Kant på sitt något skolastiska språk;
men han visste också en sak, som
Schleiermacher glömde bort: att
åskådningen utan begreppet är tom. Hur
filosofiskt motiverad meningen än må vara,
så låter det faktiskt inte bra, då en
modern schleiermacherian, en fin och
frejdad religionsforskare i Köpenhamn,
propagerar en sorts nyromantisk religiositet,
vars anhängare han bl. a. prisar för att
vara »tanketomma». Vestigia terrenl:
vid nästa steg på vägen hamnar man i
något duplikat av den på sin tid celebra,
likaledes danska, religiösa prisromanen
De vises sten, vars Gud inte bara var
illa tänkt, utan också hade en dålig moral.
Man skulle inte ens med den
livligaste inbillning kunna föreställa sig
professor Edv. Lehmann i ett tillstånd som
kunde kallas »tanketomt», och hans
etiska fordringar på mänskligheten äro
stora. Hela hans litterära typ med dess
klarhet, dess intellektuella balans, dess
obetingade praktiska krav och dess
krydda av dubier står i kontrast till
den stämningsfulla mystagogien, som
inte räknar det så noga med
multiplikationstabellen och tiogudsbud, men man
kan invända att det är praktiskt mera
än i sin teori som han avvärjer den.
Teoretiskt har hans front framför allt
riktat sig mot formalismen. Det är för
honom av vikt att söka det levande
också i idéernas värld, männen bakom
orden, verkligheten innanför begreppet.
Han blir med sådana åsikter sociolog i
stället för politiker, idéhistoriker i stället
för filosof, essayist i stället för moralist,
en fri betraktare av tankars växt och
tings mångfald, av den värld som har
varit och den som ligger utbredd inför
våra ögon. Han har givit ut böcker om
Buddha och har uppmanat sina unga
landsmän att i en doktorsavhandling
utreda frågan om havregrynsgrötens
utbredning i Danmark och inverkan på
levnadsomständigheterna. Han har
skrivit om gammalt allmogeliv och om
framtidens kvinnor, om amerikanska
negerskolor för barn och om den europeiska
kulturens stormän, om Zarathustra och om
Färöarna. Han har både sett
mycket och tänkt mycket, vilket är en
egendomlighet, ty vanligen är det så att de
som se inte tänka och de som tänka
inte se. Han låter sin lärdoms ljus lysa
över de mest skilda frågor och sin
spiritualitet stänka åt både höger och
vänster. Man måste vara på en gång
historiker och teoretiker för att kunna ge
sina resonnemang den förening av
realism och rymd som Edv. Lehmanns ha.
Man måste vara mycket fri från extrema
sympatier för att kunna behålla
balansen så bra som han, också i omstridda
frågor.
Edv. Lehmann filosoferar i en
uppsats om Europeisk patriotism över denna
stackars världsdel, som aldrig kan hålla
fred. Dess form ger nyckeln till dess
historia, säger han. »Det sönderrivna är
en skänk av naturens hand.» Han minns
hur han som pojke följde kartans
konturer på skolväggen och drömde vakna
drömmar:
»Detta Grekland —• en trasig säck,
som spillt sina ärter i vattnet; Italiens
långa stövel, som måttar en spark mot
sin stövelknekt; Spaniens riddarsköld,
som det var omöjligt att få till
någonting komiskt; och Storbrittannien, den
gamla damen, med sin lilla terrier,
Irland, i ett snöre bakefter sig, en riktigt
ilsken liten terrier, som jämt och
ständigt vill bita henne där bak. Den stora
pudeln, vars rygg är Norge och vars
buk är Sverige, pudeln med det glupska
huvudet och de otympliga framtassarna,
riktiga björnlabbar förresten, nere i Skåne.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
