Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Edvard Lehmann. Av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Edvard Lehmann
Det ser ut som om den store vovven ville
sluka den lille tomtegubben med den
spetsiga toppluvan och den böjda
ryggen, som rullar några stora kålhuvuden
framför sig och kastar morötter och
potatis efter dem.»
När man kommit så långt, fortsätter
Lehmann, blev man emellertid beslagen
med ouppmärksamhet och kunde inte
svara på sista frågan.
Man har intryck av att den spirituelle
författaren längre fram i livet inte ofta
behövt utsätta sig för samma förebråelse.
Han har svarat på den sista frågan såväl
som på den första. Han är en av tidens
diagnostiker, en andlig läkare, om man så
vill, som läser leverns sjukdomar i blicken.
Han fångar helheten i detaljen. Han går
t. ex. ut från knappen på sin
skrivbordslampa och öppnar en världshistorisk
horisont över problemet »kultur och
teknik». Det är som om hela vårt liv
bestode i att trycka på knappar, säger
han. Trycka vi på en knapp, få vi ljus,
på 32 knappar få vi skrift. »Vi behöva
inte röra oss, knappast tänka för att nu
för tiden följa med i allting». Det är
sakens ena sida — den uppfordrar till
passivitet. Men Lehmanns obestridliga
egenhet är, att han ser tingens bägge
sidor. Knappväsendet har sin fördel
också: vi få tid frigjord, och om vi vilja
kunna vi ägna den åt vår bildning.
Eller han diskuterar den moderna
människans nöjen. Han gör det ofta, och
som ett av nutidskulturens farligaste drag
ser han det förhållandet att den helt och
hållet har skilt nöjet från arbetet, arbetet
från nöjet. Bland allmogen förr i världen
samlades ungdomen till årets stora
arbetsdagar som till fester. Det är lätt att nu för
tiden gräla på biografmanien, säger han,
men man bör också betänka vad dessa
billiga förströelser skola tjäna till. Det
är njutning utan möda — efter en möda
utan njutning. I den växlingen ligger
vår förbannelse, och det är därför den
moderna människan måste beständigt »gå
från det ena till det andra, tills hon blir
virtuos i bägge delarna.»
Som en av de största vådorna i
storstadscivilisationen ser Lehmann den
kvinnliga självförsörjningens risker för
både äktenskapens och hemmets bestånd,
men han är inte enkel nog att återföra
det hela på kvinnosakskvinnornas
felaktiga doktriner. Det ligger överhuvud
taget en kultur och en humanitet över
hans betraktelser i kvinnosaksfrågor,
Kvinnor och Framtideris kvinnosak, som
välgörande skilja dem från de
intellektuellt muskulösa skribenter, som i sitt
författarskap synas ha valt till motto ett
något feltolkat Nietzschecitat: Du skriver
om kvinnor — glöm inte piskan! Det
är kvinnorna själva han vill värna genom
att inte se dem indragna i
samhällskon-kurrensens malström, deras mänskliga
och kvinnliga natur, deras uppgifter inom
helheten. Han påpekar själv att. det i
och med de kvinnor, som ej gifta sig,
ofta är de kulturdugligaste som
undandra släktet sina egenskaper.
Det är i jämlikhetens namn som vissa
kvinnor glädja sig över den
maskulini-sering, som utvecklingen tvungit många
av deras systrar till. Lehmann för sin del
är inte någon vän av jämlikheten; han
älskar friheten och broderskapet desto
mera. Också mot demokratien riktar han
anmärkningar, för så vitt den syftar till
allmän social jämlikhet. Demokratien
innebar en berättigad protest, anser han,
men utgår från en falsk psykologi. Den
hör hemma i hjärtelivet, inte i
samhällslivet, ty där gäller det att spänna sig
för elitprestationer, som endast få äro
mäktiga och som de många ’få stödja.
Det är i den lilla lärorika, i nordisk
sociologisk litteratur ovanliga skriften
Likhetens land, Lehmann utvecklar sin
syn på demokratien. Han kallar den »en
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
