Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kallimachos’ femte hymn. Pallas’ bad. Översättning av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elof Hellqiiist
Tärnor, i Thebe där dvaldes en nymf, Teiresias’ moder,
älskad av Pallas hon blev: ingen av nymfernas flock
kom hennes hjärta så när, och städse tillsamman man såg dem,
60 då emot Thespiai bort, åldriga staden, hon drev
hästarnas spann eller mot Koroneia och till Haliartos,
ilande fram som en vind över Beotiens fält,
eller emot Koroneia, där doftande lunder och altar
stå vid Koralios’ älv, helgade henne till pris.
Ofta gudinnan då upp i sin char tog tärnan, sin älskling,
icke av nymfer en lek lektes, och icke en dans
gick då i yrande virvel, att icke Chariklo den ledde.
Dock även henne en gång väntade smärtor och kval,
fast i Athene hon såg den käraste vännen av alla.
70 Där Hippokrenes våg väller vid Helikon fram,
bada de skulle, de två, och löste så klädnadens spännen.
Middagens soliga lugn låg över skog, över dal.
Båda sig tvådde i floden, och solen stod högt på sin himmel.
Ljus över skogiga berg vilade middagens ro.
Endast Teiresias, gossen, vars fjun börjat mörkna på kinden,
drev med sitt koppel på jakt heliga lunderna kring.
Plågad av brännande törst han kom till den porlande källan,
där mot sin vilja han såg, arme, vad icke han bort.
Vredgad hon talte till ynglingen då, den höga Athene:
80 ’Son av Evéres, mig nämn guden, som ledde dig hit.
Farlig var vägen, ty ögonens ljus får aldrig du åter’.
Talte hon så, men hans syn höljdes av mörker och natt.
Mållös ynglingen stod — av förskräckelse darrade knäna —,
mäktade ej med ett ljud yppa, hur bittert han led.
Hördes då modrens förtvivlade röst: ’Vad gjorde du honom?
Gudar, o är det väl så vännerna lönas av er?
Ögonens ljus har du ryckt från mitt barn. O gosse, du dåre,
Pallas har blottad du sett, sett hennes länder och bröst.
Solen dock aldrig skall mera du se. Jag arma, o ve mig,
90 Helikons heliga berg — aldrig jag skådar dig mer.
Mycket till lön för litet du krävt. Gaseller och rådjur
miste du några. Till straff tog du från gossen hans syn!’
Tog då i armarna modren sitt barn, och bort hon det förde,
klagande bittert sin sorg, så som i tonernas språk
nattliga fågeln hörs tolka sitt kval. Men Pallas av ömkan
rördes och mildt till sin vän talte hon tröstande så:
’Adla, de ord, som i vrede du talt, må du taga tillbaka.
Jag är det icke som släckt ögonens ljus för din son.
Ej var det godt för Athene att röva från gossen hans ögon.
100 Dock — du må höra det bud Kronos oss böd i sin lag:
Får någon skåda av gudarna en, då ej denne det önskat,
dyrt blir då priset därför, hårdt skall han sona sitt brott.
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
