Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Kallimachos’ femte hymn. Pallas’ bad. Översättning av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kallimachos’ femte hymn
Ädla, vad en gång har skett, ej mer kan det tagas tillbaka.
Odet det ville, ty så moirerna spunno sin tråd,
när du en gång honom bar, men tag nu, o son av Evéres,
lugnt den skickelse mot eviga makter bestämt.
Ack, vilka offer skall Kadmos’ dotter ej bränna, och vilka
maken därjämte en gång, bedjande gudarna då,
att deras son, deras ende, Aktaion, de blind finge skåda,
no han som dock varder en dag Artemis’ trogne kamrat.
Dock — icke jakten på bergen, ej vänskap med höga gudinnan
skyddar den arme för straff, räddar från döden den stund,
då mot sin vilja han Artemis ser i det ljuvliga badet:
hundarna skola en dag frossa på ynglingens kropp,
fast han en gång deras härskare var. Men benen skall modren
klagande samla ihop, strövande skogarna kring.
Trefalt säll skall du prisas av henne och gynnad av ödet,
att du fick famna din son, kommen från bergen, som blind.
Ädla väninna, o stilla din gråt! Ty stor blir den heder,
120 härlig den ära din son vinner för din skull av mig.
Ty till en siare honom jag gör, i dikten besjungen,
ingen skall varda så stor, ingen så frejdad som han.
Luftens bevingade här skall ynglingen känna som ingen,
veta, om ondt eller godt bådas, om fröjd eller sorg.
Månget orakel Beoterna ger han och månget åt Kadmos,
månget i kommande dar även åt Labdakos’ ätt.
Stav jag honom skall skänka, en präktig, till hjälp på hans kosa,
skänka jag vill honom ock ymnigt av dagar och år.
130 Ensam han skall, när han dött, som en levande gå bland de döda,
ärad av Hades han blir, drotten i skuggornas värld’.
Talte och böjde sitt huvud. Men gör så åt något gudinnan,
sker det just så som det sagts. Så hennes fader bestämt:
ensam bland döttrarna allt skall hon få, som äges av honom.
Märken, I tjänande mör: ej av en moder hon födts.
Nej, ty ur gudens huvud hon sprang. Men icke för falskhet
böjer det sig [och hon har ej i hans falskhet en del].
Se, där nalkas Athene i ali sin höghet! O tärnor,
tagen gudinnan emot, I som det värvet han fått.
Hälsen den höga med tack och med böner, med jublande tillrop!
I4° Hell dig, gudinna, o hell! ]nachos’ Argos var huld.
Hell dig, då hästarnas spann du kör bort, och hell, när du vänder!
Skydda Danaernas folk, Pallas, bevara vårt land!
ELOF HELLQUIST.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
