Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Marionetten och människan. En studie över Bo Bergmans lyrik. Av Sten Selander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mai’ionetten och människan
En studie över Bo Bergmans lyrik
Av Sten Linde r
O BERGMAN har stundom
blivit stämplad som en gengångare
I från åttiotalet på grund av sin
positivistiska och deterministiska
livsuppfattning. Över huvud taget gör dock
hans mekaniska »marionettfilosofi» vida mer
intryck av att vara en temperamentssak än
en genomtänkt och tillkämpad
livsåskådning, och i varje fall är han långt ifrån
någon bekännelsetrogen anhängare av
åttio-talsdoktrinerna. Och vad som framför allt
skiljer honom från »åttiotalets glada
kolartro och robusta världsförbättrareiver», för
att använda hans egen definition, är hans
diktnings utpräglat pessimistiska
stämningsläge, vilket, liksom dess artistiska
fulländning, snarare binder honom samman med
nittiotalet.
Det är fråga om, huruvida icke
nittiotalets renässans av »livsglädjen» och dess
polemik mot »gråväderstankarna» gjort en
alltför benägen att understryka det
föregående skedets glädjelöshet och trista
ämnesval på bekostnad av den underström
av-ungdomligt stark, låt vara ofta flack
optimism, som var åttiotalslitteraturens ursprung-
224
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
