Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Reselitteratur. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Re s e li 11 er a tu r
positionell synpunkt kanske det bästa
möjliga. Och när t. ex. H. M. Stanley letade
efter någon bortkommen missionär eller
provinsguvernör, — eller Dr. Hedin efter
någon vandrande sjö, — blevo alltid deras
skildringar högst fängslande och
betydelsefulla, såsom historier betraktade, oaktat
kanske problemet om de eftersöktas exakta
uppehållsort och befinnande inte i och för
sig själv från läsarens synpunkt hörde till
de mera vitala.
Gentemot detta ha numera de flesta
skrivande resenärer att kämpa med minst
två stora olägenheter: deras resor ha för
det första intet mål och äro för det andra
så gott som fullständigt blottade på
personlig aktivitet och handling. Själva kunna
de strängt taget inte längre göra skäl för
benämningen resenärer, som innebär något
positivt och aktivt, utan få nöja sig med
passagerarens mera passiva och resignerade
roll. I en modern resebok händer i regel
ingenting alis: långt ifrån att en resa längre
innebär ens någon skymt av vågspel och
äventyr, betecknar den tvärtom ofta en
flykt från vardagstillvarons bråk och
händelserikedom ut till en stor stillhet och
vila. Svårigheterna att av sådant material
tillverka någon egentlig skildring äro
överväldigande; formen blir också nu inte
längre episk utan snarast centrallyrisk.
Kåseriet, ögonblicksmedvetandets reflex, blir
det naturliga framställningssättet;
impressionismen, närd ur en anekdot, en glimt
eller ett infall, fladdrar omkring luftig och
substanslös; och som resultat erhålles en
framställning, som — trots att den ofta
uppträder i journalistisk förklädnad — i
själva verket är en raffinerat litterär
produkt, där temperament och stil få göra
sig starkt gällande för att förhindra ett
nedsjunkande till trist, oorganiserat kallprat.
Lata latituder är kanske, åtminstone vad
tillkomstsättet beträffar, den mest
hypermoderna boken i hela den vackra samling
reselitteratur som här hamnat inom
räckhåll för anmälarens papperskniv. Sigfrid
Siwertz har rest jorden runt som det
litterära komplementet till en filmkamera.
Hans bok, vars titel klingar en smula
otäckt, är proppfull av förträffliga ting,
— om på grund av sin modernistiska
tillkomst eller trots densamma, får lämnas
oavgjort. — »Jag är en man med en re-
servoarpenna och reser i mångfalden»,
upplyser författaren öppenhjärtigt under sin
intervju med Buddha vid Boroboedoers
relikgömma på Java; och en stund senare,
när Buddha inte visar något tecken till
att vilja bryta sin tystnad för att
kommentera denna upplysning, meddelar han
sten-majestätet i förtroende, att han reser jorden
runt för att komma bort från sig själv.
Buddha småler dä, kanske en aning
ironiskt, och hans röst blir så småningom
förnimbar: »Du har din lust i motsägelsen.
Evigt skall den återfödas, som har sin lust
i motsägelsen» ■— vilket översatt till
europeiska kunde betyda ungefär, att man
sannolikt får resa jorden runt åtskilliga
gånger för att komma bort från sig själv
nämnvärt. — Detta transscendenta samtal
i den stora gravruinens tystnad snuddar
även vid andra djupare ting men avbrytes
tyvärr alltför fort; just som man halvt
hoppas få höra Buddhas sammanfattande
åsikt om den västerländska treenighet, till
vars dyrkan besökaren under samtalets lopp
bekänt sig — Rörelsen, Förändringen och
Evolutionen —, göra sig dessa otåliga
gudar barskt påminda förmedelst kraftiga
bilhornssignaler, — och Tingens Hjul
rullar snabbt vidare, bort från Den Fulländade
i Boroboedoer.
Vad emellertid dessa tre gudomligheter
kunna ställa till, när de äro riktigt i sitt
esse, får man skymta i en skrämmande
blixtvision i början av boken, ■— på de
mästerliga sidor där Siwertz återger sina
intryck från färden genom Förenta
Staterna. I motsats mot Mr. Filéas Fogg, och
trots att man tappar bort en dag på kuppen,
föredrog nämligen Siwertz att gå planeten
runt i västlig riktning för att över New
York och San Francisco nå Söderhavsöarna.
Amerika drar snabbt förbi; men Siwertz
har lyckats fånga en utsökt stämning av
fulhet, flackhet och tristess från denna färd
genom framtidslandet, där ifråga om
kusliga attribut det kadaverösa Chicago endast
ligger en hårsmån före samhällena ute på
prärien, — där lantgårdarnas yttre
prydnader bestå av fordbil, annonsplakat och
kringströdda tomma konservburkar, — och
där det enda’ gemytliga inslaget i
landskapsbilden utgöres av maroderande svin
samt kanske dessutom i lyckligaste fall
någon Ku-Klux-Klans exekutivkommitté,
skymtande förbi i brådskande ärenden,
233
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
