Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Några romerska inskrifter i arkeologiska museet i Uppsala. Av H. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
H. Sjögren
Columbarium i Vigna Codini
vid Rom.
Föreningar, d. v. s. privata
sammanslutningar av mera bestående natur för
ett gemensamt ändamål, funnos tidigt i
Rom; en sådan kallades vanligen
collegium. Hithörande förhållanden ordnades
av Augustus. Som allmän grundsats
hade man, att dylika collegia skulle
innebära någon nytta för den romerska
staten. Man brukar särskilja tvenne, f. ö.
ej alltid skarpt åtskilda grupper, dels
yrkesföreningar med kult av någon
skyddsgudomlighet, dels mera religiösa
föreningar för någon särskild kult; de
sistnämnda bestodo merendels av ringare
folk, frigivna och slavar. En synnerligen
viktig rent praktisk uppgift, i många
fall rentav den viktigaste, blev att sörja
för att medlemmarna skulle få en
anständig men på samma gång billig
begravning. För detta ändamål anlade
kollegiet vid någon av vägarna utanför
Rom, Via Appia, Via Salaria o. a., en
halvt underjordisk större sal, smakfullt
dekorerad och försedd med rader av
vanligen halvrunda nischer, med plats för en
eller ett par urnor i varje; det är de s. k.
kolumbarierna, så benämnda på grund
av nischernas likhet med de i duvslag
förekommande (columbarium). Här kunde
nu medlemmarna av föreningen för sig
och de sina få en enkel men värdig sista
viloplats. Troligtvis har även den
inskrift, vi nyss behandlade, varit uppsatt
över sonens urna i ett dylikt
kolum-barium.
Angående organisationen av dessa
collegia känner man, huvudsakligen
genom inskrifter, att varje collegium hade
sin lex, lag, eller som vi säga, stadgar,
med bestämmelser angående avgifter,
sammanträden, samkväm o. d.;
samlingslokalen hette schola. Vidare förteckning
på medlemmarna; denna kallades på
grund av marmorns vita färg album.
Minsta antal medlemmar, som ansågos
behövas för att bilda en förening, var
tre: tres faciunt collegium; vanligen voro
de några tio- eller hundratal, men man
känner även så många som 1,500.
Slutligen hade också kollegiet en
förteckning på sina ämbetsmän. De främste
hade titeln magistri; även curatores
omtalas för vissa uppdrag. En dylik
förteckning kallades fasti. Av sådana finnas
jämförelsevis få bevarade, bland andra
denna i Uppsala, som allmänt citeras i
hithörande litteratur; en annan av
liknande art från Anzio, det gamla Antium,
är uppställd i museet på Kapitolium i
Rom.
Granska vi nu denna inskrift, dessa
fasti, så finna vi tvenne kolumner eller
spalter med rader av namn på personer,
ett namn varje rad; och dessa mamn äro
avdelade i grupper på vanligen fyra rader
eller namn vardera; grupperna särskiljas
genom längre rader, innehållande vardera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
