Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Jens Thiis. Av Axel L. Romdahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jens Thiis
Nationalgalleriet, Oslo. L an g a a r d - s a l e n med
holländska målningar.
han förkunnat och aldrig tröttnar att
förkunna. I sitt dagliga liv en rätt
fåmält och stillfärdig man, blir han ivrig
och upprörd när han finner att någon
vill träda konstens majestät för nära.
Han kan då tyckas oresonlig och fanatisk,
som en gosse fäktar han för sin sak och
bjuder motståndaren spetsen.
Och när han kommer i katedern blir
han en konstens hänförde profet.
Åhöraren sitter andlös och i spänning, låter
sig lyftas och bäras av den mäktiga
rytmen i hans ord, lyssnar efter de
skiftande tongångar med vilka han målar
konstverken och återger deras nyanser
så att avbildningarna på skioptikonduken
bli trista och ointressanta skuggor man
ej gitter se. Men detta föredrag, så
skälvande av liv, är icke, som mången skulle
tro, improviserat. Det är noggrant
utformat vid skrivbordet in i minsta detalj,
dess utförande med röstlägen, tempon
och åtbörder är genomstuderat med
samma omsorg som skådespelaren ägnar
åt sin roll. Jens Thiis’ föreläsningar äro
konstverk, och han ställer på dem samma
krav som Poussin visste sig ha
uppfyllt i sina målningar: Rien n’est
negligé. I denna omsorgsfulla tekniska
förberedelse äger Thiis’ vältalighet ett
ge-mensamhetsdrag med den franska
talekonsten. De största franska talare tala
från sitt manuskript men de förstå som
Thiis att komma åhörarna att
fullständigt glömma det.
Thiis’ framställning har också i övrigt
mycket som påminner om det franska
kynnet. Han äger fransmannens sensuella
känslighet och eld, han äger
fransmannens élan och lyriska patos. Thiis skulle
stå sig slätt, om han ålades att ur sin
framställning utmönstra adjektiv och
superlativer och arbeta med språkets
njugga vardagsord. (Detta är icke menat
som kritik. Det finnes de av hans
kamrater, om vilka det samma med lika skäl
269
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
