Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Elegi över en död riddare. Av Bertel Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEGI ÖVER EN DÖD
RIDDARE
Av BERTEL GRIPENBERG
Vid mången grav, vid mången
grav
i bitter sorg jag stått,
ty många vänner före mig
till glömskans gårdar gått.
De vila oberörda där,
sin vandrings mål de nått.
Dock finns en grav, en hemlig
grav,
som ingen annan vet.
Den graven är min smärtas ort,
min saknads hemlighet,
där mången dag och mången natt
i lönligt kval jag grät.
Vid denna grav försänkt i sorg
så mången kväll jag satt
—-och satt där bitter, tyst och trött
så mången sömnlös natt,
när kroppen led och själen stred
och längtan grät sig matt.
Där vilar död i denna grift
en ädel riddersman.
Ej såg vår jord till denna dag
en riddare som han.
För allting högt, för allting stort
hans själ i låga brann.
Han bar min sköld, han bar mitt
namn
och mina drag han bar,
och dock en skugga utan kropp,
död, förrän född han var.
Och se, jag sörjer vid hans grav
i’ dag och alla dar.
Ty han var tapper, han var vis
och han var ren och god,
där fanns ej avund, svek och hat
i allt hans ädla blod.
Frikostig var han utan gräns
i furstligt ädelmod.
2 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
