Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Heliga veckan i Malaga. Av Mildred Thorburn Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mi l dre d Th o rbu rn Buse k
Mater dolorosa.
långt i förväg processionens
annalkande. Visserligen har ännu tidigare en
musikkår, oftast brandkårens, tågat förbi,
men de muntert martialiska toner den
framvirvlat äro så helt ur samklang med
kvällens stämning, att man helst minns
tåget under de stunder på dess timslånga
omvandrande, då endast bilderna talat
sitt tysta, primitiva språk.
Vad man däremot varken vill eller
kan glömma, är det oförgätliga inslag av
medeltid, med lätt association av
inkvisition och kättarbål, som de heliga
brödraskapen själva bilda. Hur skulle man
kunna definiera den hemliga rysning man
erfar, då första paret av dessa mystiska
gestalter i vita och violetta eller
svartvita kåpor, med en hög,
sockertopps-formig strut på huvudet, som täcker hela
ansiktet och blott lämnar ett par springor
fria för ögonen, med brinnande, manshöga
vaxljus i händerna och sandaler på
fötterna, ljudlöst tassa sig fram ur gränden
och följas av andra i en till synes
oöverskådlig rad. De vandra fram på
bestämt avstånd från varandra med hela
gatans bredd emellan sig, och de
brinnande ljusen förena sig till ett pärlband,
som löper hop längst bort i dunklet.
Före och emellan dem springa mjukt
och tyst, rättande och ordnande på
leden, ordens styresmän med silverklubba
i ena handen och i den andra den lilla
gälla klockan, som ger signal till pauser
och uppbrott. Deras dräkt liknar de
övriga fantomens, men är dyrbarare i
material och ornering, och där de med de
vita sockertoppsmaskerna över huvudet
peka och gestikulera med sina stavar,
får man en dunkel förnimmelse av att
åse några kabbalismens mästare,
ordnande sina adepter. Förgäves söker man,
då tåget för ett ögonblick stannar och
en av de maskerade lyfter på hättan för
att tala med någon bekant, övertyga sig
om att det blott är en av förmiddagens
olivhyade, svartmustaschade spanjorer
från butiker eller klubbar som antagit
denna nattliga gestalt. Så snart tåget
sätter sig i rörelse är förtrollningen
återknuten.
Nu är den första av »los Pasos»
alldeles bredvid oss. Det är Kristus,
gisslad av bödelsdrängarna, tämligen grovt
tillskurna och färglagda gestalter, men
med den spanska realismen i gester och
hållning och förlänade ett sällsamt liv i
den flackande, osäkra belysningen.
Omedelbart efter gå några äldre herrar i frack
och uniform, brödraskapets mera
framstående medlemmar, som öppet- vilja
hedra det med sin tillslutning. Även
stormästaren med sin dyrbara stav,
emblemet på hans värdighet, dväljes i
bildernas närhet.
Men det är ej detta som mängden vän-
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
