Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Heliga veckan i Malaga. Av Mildred Thorburn Busck - Hugskott och glimtar. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Heliga veckan i Malaga
panascher prydda glaskistan, där den
döde Kristus vilar, gå fanbärare, vilka
låta sina svarta dukar släpa mot marken.
Musikkåren har nu förstämda trummor,
och en sorgmarsch ersätter de föregående
kvällarnas muntert klingande fanfarer.
Efter kistan gå stadens honoratiores i
sluten trupp.
Detta är avsett att bilda den
högtidliga avslutningen på heliga veckans
mysterier, men tvenne brödraskap ha ännu
ej hunnit medverka. Rättare sagt. det
ena är ett systerskap, den enda
kvinnliga orden som deltager — »Siervas de
Maria», Marias tjänarinnor, vilka senare
på kvällen i släpande svarta klädningar
och med ett litet ödmjukt vaxljus i
handen följa sin ålderdomliga, mäktigt
undergörande madonna genom de allt
folk-tommare gatorna. Det myckna vakandet
har tagit på krafterna, och då den sista
processionen, ett aristokratiskt
brödraskap i splitternya mörkvioletta och
crème-färgade kåpor, med en egendomlig,
vingartad avslutning av egyptisk prägel
på de långa hättorna, uppträder på
skådeplatsen, ha redan skarorna skingrats. Det
gäller att skaffa sig någon nattro i
avvaktan på morgondagens besök vid de
i kyrkornas kryptor anordnade
klippgravarna, och kanske ännu mera med
tanke på påskdagens triumfatoriska
högmässa, den dignande festmåltid, som
värdigt skall bryta den långa fastan, och
eftermiddagens obligatoriska tjurfäktning,
den största och praktfullaste under året.
De nyss så myllrande gatorna ligga
nu ödsliga i fullmånens sken, men ännu
långt in på småtimmarna ljuder den
spröda silverklockan ur någon sovande gränd,
och likt overkliga drömbilder glida de
fantastiska gestalterna ut i det ovissa
ljuset. De nedbrända vekarna fladdra
med oroliga lågor i den mötande fläkten
från havet. Längst borta vackla bärarna
trötta under sin tunga och praktfulla
börda. Men outtröttligt och ljudlöst sväva
ledarna av och an, flaxande med vida
ärmar, lika tysta och spöklika nattfåglar,
medan den lilla klockan ringer, ringer
— en klocka ur andevärlden, ledsagande
en dröm från fordom, som för en kort
stund blivit till liv.
ESSA anonyma gestalter,
i som skymta i drömmarna
’ och som du endast halvt
kän-er igen — vilka äro de?
Någon står vid din sida, och du tycker
att det är den eller den — i nästa
ögonblick är han det kanske icke. Han eller
hon glider ånyo bort i de tomma
inbillningarnas oändliga skuggrymd, men du
känner med svårmodig innerlighet, att
deras blick en drömsekund vilat på dig.
En drömsekund, som kanske betyder mer
för ditt hjärta än dagar av vaket liv.
Men också i verkligheten äro alla
människor du möter bland annat dina egna
förnimmelser, och du kan, om dig lyster,
fatta dem som symboler.
Var och en av dem, som du på något
sätt kommer i beröring med, skall ställa
279
H lig s k ott och glimtar
Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
