Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Hugskott och glimtar. Av Fredrik Vetterlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrik V etter lund
dig på ett prov: vad har du att göra
just nu? Alla skola visa dig, icke vilka
de äro utan vern du är. De skola pröva
din människokärlek, ditt mod, din
sinnesstyrka — eller din svaghet.
Har du uppfyllt en varm förväntan?
Har du hindrat en brutalitet? Har du
motstått en ohederlig frestelse — se där
vad den eller den påminner dig om. Qch
går du på detta sätt igenom hela ditt
livs människogalleri, upptäcker du
troligen, att du har ett rätt ledsamt konto
med Vår Herre.
Men sålunda är också hela
verkligheten oss given som ett komplex av
symboler, vilka vi skola tyda, och en
komplex av uppgifter, dem vi skola lösa.
Dessa uppgifter äro dels praktiska — alla
människor ha sådana, och en väsentlig
del av livet bestar i att klara dem. Dels
äro de — för ett mindre antal individer
— av annan art, såsom vetenskapliga
eller konstnärliga eller
konstnärligt-veten-skapliga. Också de skola lösas, om vi
fått uppgiften. Den som ej duger för sin
uppgift, duger i mån därav heller icke
för livet och, måste man frukta,
tillsvidare ej heller för evigheten, ty livet
ligger ju mitt i evigheten.
Verkligheten är dagens solsken, vari
livets gärning skall göras. Men allt ger
det icke. Månskenet har också sina
värden, som ej ersättas av de andra; och
de som ej begripa detta, sakna något av
människoväsendets finaste substans,
aningens känselspröt mot det oändliga.
* . *
v
Varför ger minnet så mycket mer än
nuet? Därför att det är en brännspegel,
som i sig upptager det väsentliga, det
som blir kvar för personligheten, när det
andra utfälles, faller bort.
Att man därjämte minnes mycket
lappri, bevisar intet mot denna sats. Och
själva lapprit, får det ej stundom en
väsentlighetens glans, då vi se det i långt
perspektiv tillsammans med livets alla
andra bagateller?
Vilken tillfällighet är det ej för en
poet, om en dikt riktigt »lyckas».
Mycket större, mer lidelsefullt omfattade,
djupare intentioner utföras ibland vida
mindre fullgiltigt än ett bagatellmotiv,
format i en lycklig sekund, när tonfallet
plötsligt kommer av sig självt eller ett
par versrader råka i en kombination som
ger perspektiv av oanade räckvidder.
Titta i ditt bokskåp och se på
bokbanden. Poesien kan vara klädd som en
kvinna, men vetenskapen måste ha dräkt
av en man.
Den älskar en annan djupt och
uppriktigt, som kan göra hans fåfänga till
sin.
& *
Mammon hör till de makter som fordra:
Du skall inga andra gudar hava för mig.
D. v. s. att människor, som inte bry sig
om pengar mer än jämnt så mycket, att
de skola slippa att tänka på dem — för
att i stället kunna tänka på finare och
bättre saker — på dem hämnas den
föraktade guden lömskt och, som vi andra
tycka, lågsinnat: de skola kanske sakna
det nödvändiga. Också Mammon fordrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
