Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Svenska romaner och noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska r om aner och noveller
Av A l po t W e rin
o
LAND DEM som med de bästa
utsikterna tävla om att sätta
lågvattensmärke i litteraturen —
högvattensmärkena äro svåra att
uppnå och överskrida! — må för
kuriositetens skull nämnas Thora Dardel med
Ko>ifcktaske?i, effektivt understödd som hon
är av utsökta representanter för den s. k.
»nya svenska konsten». Svensk verkar
emellertid icke detta slags förening — i ord
och bild — av naivitet och depravation.
Det vore kanske icke omöjligt att finna
förbindelselinjer mellan Thora Dardel och
Agnes von Krusenstjerna, författarinnan
till Tonys läroår, men i så fall borde man
understryka skiljaktigheterna. Boken om
Tony Hastfehr är intelligent både i
uppfattning och stil, ja den är ovanligt väl
skriven. Den följer den unga damen från
hennes sjuttonde födelsedag ett par år framåt,
genom ett par förälskelser fram till en
bruten förlovning. Kanske låter detta inte
vidare intresseväckande. Emellertid är det
inte tal om att i vår litteratur finns god
plats för en intelligent skildring av en
flickas uppväxtår. Agnes von Krusenstjerna
synes nästan i stånd till att skriva en
pendant till Martin Bircks ungdom, och man
känner sig därför böjd att beklaga hennes
val att skildra ett i roten sjukligt fall. Det
faktum som boken om Tony utgår ifrån
är nämligen moderns vansinne, vad den
kretsar ikring är den sjuka punkten hos
en degenererad och olycklig adelssläkt.
Författarinnan har sålunda följt ett
tidsmod, som i likhet med alla litterära
moder visat sig delvis fruktbringande men i
längden farligt för konsten. I förra artikeln
med ovanstående rubrik kunde vi iakttaga
samma tendens hos Hjalmar Bergman i
Chefen fru Ingeborg. Sedan psykiatriker
en tid envisats att göra diktare och
konstnärer till föremål för sina undersökningar,
ha författare nu fått för sig att göra sina
romaner och dramer till psykopatologiska
studier. Det är som om det enkla, normala
livet inte längre hade retelse nog. Med
anledning av att en översättning av Sigfrid
Siwertz’ Selambs helt nyligen utkommit i
Amerika under titeln »Downstreams» skrev
Robert Herrick i The Yale review •— för
övrigt med rättvis uppskattning av romanen
i fråga -— . att en stor del av den nyaste
europeiska litteraturen verkade en smula
främmande på amerikanare i gemen,
tämligen ovana som de ännu voro vid
Freudianismen. För att återvända till Tonys
läroår: det som är avsett att vara
skildringens pikanta moment, den latenta
själssjukdomen, minskar dess intresse för en
läsande publik, vilken icke går till den
vittra litteraturen för att söka
psykopatologisk upplysning. Titeln kan väcka den
föreställningen att det är fråga om en
flickbok; som läsning för unga flickor torde
den emellertid få anses särskilt olämplig.
Däremot har den för vuxna, balanserade
personer ganska tilltalande partier i de
stockholmska stads- och societetsskildringarna.
Thora Dardel: Konfektasken. Stockholm, Alb. Bonnier.
Agnes v. Krusenstjerna: Tonys läroår. Stockholm, Alb. Bonnier.
Carl Larsson i By : Kristi återkomst. Stockholm, Alb. Bonnier.
Lydia Wahlström; Biskopen. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Hilma Angered-Strandberg: Barbarens son. Stockholm, Wahlström & Widstrand.
Ragnar Holmström: Ensamma människor. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Rudolf Värni.und: Döda mä?iniskor. Stockholm, Alb. Bonnier.
Albin Neander; Vainio. Stockholm, P. A. Norstedt & Söner.
Elin Hök: Alvarens folk. Stockholm, Alb. Bonnier.
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
