Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Ett operaspelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett operaspel år
Dekoration till Bäckahästen, i\a och j:e akten.
Skiss av Thorolf Jansson.
nens realiteter beräknat, handfast timrat
drama. Det främsta värdet hos denna
skånska midsommarnattsdröm är dess rikt
inströdda naturlyrik. Den bestraffning, som
Bäckahästen, en sorts av skånsk folktro
alstrad kentaur, låter gå ut över den
självsäkre bonden och nämndemannen
Kristoffer, har fått en väl subtilt estetisk
motivering. Något av litterär självpersifflage får
dock utläsas i denna av syrsorna mot
bonden framförda anklagelse:
När hördes denna läpp, där dunkla snuset sitter,
skandera för sig själv en stolt alexandrin?
Att tälja mannens brott vår musa knappast gitter,
oss synes övernog, att han är bondkanin!
Även den som inte riktigt förstår det
straffvärda i att bonden druckit av
bäckvattnet och i att han utan alltför blödig
hänsyn för blommor och allsköns kryp
sköter sin gård och sin mark, kan
sympatisera med den såsom en underton
klingande tanken: att gammal sed och
naturens liv äro makter som ej ostraffat låta
sig kränkas.
Det förvånar ej att Kurt Atterberg, som
gärna anslår nationell folkton, lockats av
detta provinsiellt svenska ämne. Inte minst
förspelet till första akten ger ett starkt
intryck av det lustbetonade humör, varmed
tonsättaren kastat sig över uppgiften. Med
sammanställning av flera rytmiskt stridiga
temata, däribland en i trioler
framvirv-lande polska, målas där det över sina
bräddar svämmande vattnet, såväl som dess
lugna framflytande, och snart höres en fiol
i fjärran — en beslöjat klingande
soloaltfiol i orkestern — börja kalla till dans.
Första akten — eller »upptåget» för att
begagna författarens terminologi —, som
utspelas mellan den kringbyggda
bondgårdens vitkalkade och halmtäckta längor, ger
i det hela ett friskt anslag; med anlitande
av folklig låt och visa fångas svensk
midsommarstämning. Orden till den mellan
parlando och mer bunden melodik
växlande sångdialogen höras i denna opera,
tack vare försiktig orkesterbehandling, också
rätt väl. Dock kan ej förnekas att den
som operalibretto aldrig tänkta diktens
mångordighet försvårat uppkomsten av
plastiskt format sångmelos. I majoritet äro också
instrumentala dansmotiv, främst polskor.
Såsom ett sceniskt olösligt problem ter
sig den andra akten med dess i midsom-
327
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
