Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Vid slutet av sagan om Tristan och Isolde. Av Frans G. Bengtsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frans G. Bengtsson
Dem har flamman
lyst och plågat,
sen de först till havs
drucko samman.
Mänskor frågat
vilken dryck dem gavs.
Kärlek skådas
flyktig, svinner
bort som dröm och dikt.
Dessa bådas
stjärna brinner
oföränderligt.
Kung, du sov, och
se, din sköna
brud stal Tristan bort!
Dem skall lov och
ära kröna,
fast ditt svärd skär hårt.
Fast det kalla
stålet hämnas
dubbelt brott, kung Mark,
skall bland alla
han dock nämnas
drottningens monark.
Böjen hjässan,
mör, och sjungen
vekt! Strön mörk cypress!
Med prinsessan
jägarkungen
flytt från Lyonnesse.
Röda släckas
bloss som brunnit
på Tintagels stup.
Deras snäckas
segel svunnit
bortom mörkblå djup.
1 de snår, som
blomma över
deras vilas land,
suset rår, som
Merlin söver
i Brocéliand.
Sorg ej bleker
nu den båldes
kind, ej smärta svår.
Honom smeker
mjukt Isoides
sommargula hår.
Tidens tunga
skörd har bäddats
glömd bland gräs och mull.
Dessa unga
två ha räddats
för sin smärtas skull.
Kring dem dagas
vår och fäller
hägg och hagtorn vit.
Deras sagas
ministreler
ha följt med dem dit.
Hell er! — I som
skönt kring paret
vävde sångens väv,
— melodi som
eld och klarhet,
gråt och brus kring stäv!
Svår att slita
drömmen lockar.
Bort mot västerns sky
sagans vita
fågelflockar
fly... fly ... fly.
368
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
