Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Modern tysk berättarkonst. Av Carl David Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C a r I Da v i d Ma r c u s
var en kvinnlig författare, den katolska
Erica Haendel Mazetti, är Walter von
Molo skaparen av en ny variation, den
historiskt biografiska romanen. Hans stora
Schillerroman i fyra delar bildar epok.
Den historiska dikten låg ju mindre väl för
naturalismens röst, och jag kan i detta
sammanhang blott erinra mig en roman av
verklig rang som arbetar med
naturalismens alla medel. Det är Hermann Löns’
historiska roman om det trettioåriga kriget,
Der Wehrwolf. Vad hans övriga epik
beträffar består den dels av bondeskildringar,
dels av förträffliga djurnoveller, dels av en
intressant men egenkär bekännelseroman
Das zweite Gesicht. Med sin historiska
roman har han verkligen visat att man kan nå
ett resultat med blotta användandet av ren
naturalistisk skildringskonst. Han skildrar
en bys historia under kriget, en bestämd
miljö således, och har lyckats få fram hela
grymheten och råheten i småkriget på ett
rent av fruktansvärt sätt. Man vet inte
längre, om det är människor eller djur
vilka sätta in sina yttersta krafter på att
förgöra varandra.
Walter von Molo åter, vilken författare
börjat som impressionistisk skildrare av
modernt liv, går helt andra vägar i sin
egenskap av historisk diktare. Att han valde
just Schiller som hjälte beror på att han i
dennes oerhörda kamp förnam den
germanska idealismen starkare än hos någon
annan tysk personlighet, och icke nog
härmed — han ser i Schiller den skald, som
på det mest personliga .vis har genomlevat
både den gotiska och den klassiska
världsåskådningen, som från en naturalistisk konst
utvecklat sig fram till en hellensk
formgivning. Schillers kamp blir därför för Molo
en avbild av hans eget djupt personliga
sökande efter en förbindelse mellan liv
och konst, och hans blandning av italienskt
och tyskt blod gör honom i ovanlig grad
skickad att intuitivt ana innebörden av
den tyska konstens pendling mellan klassisk
form och germansk upplevelse. Hans
Schiller är fullständigt fri från ali medveten
skönfärgning, ja han har i sin
sanningssträvan stundom medtagit allt för krassa
enskildheter. Det finns ingen framställning
på det vetenskapligt biografiska området
som på ett så levande, omedelbart
övertygande sätt ger oss en bild av den
kämpande Schiller, och utan tvivel har Walter
von Molos stora roman i högst väsentlig
grad bidragit till att återknyta förbindelsen
mellan särskilt den unge Schiller och den
tyska ungdomen av i dag. När sedan Goethe
införes i Schillers värld, lyckas det Molo
att på det mest åskådliga sätt skildra den
stora motsatsen och den stora
överensstämmelsen mellan de två heroerna.
I sin trilogi Ein Volk wacht auf har
Walter von Molo på ett lika lyckligt sätt
funnit överensstämmelsen mellan sin egen
och sitt folks upplevelse. Den första delen
Fridericus Rex är koncipierad strax före
världskrigets utbrott och har sålunda inte
det ringaste att skaffa med den så kallade
krigslitteraturen. Tidigare författare ha
ju med förkärlek utnyttjat Fredrik den
stores gestalt på alla tänkbara och
otänkbara sätt. Molo, som gärna för varje roman
använder en olikartad teknik, har skildrat
kungen under en enda natt omedelbart före
en avgörande slaktning och begagnat sig
av historiediktarens rätt att omrangera
historiens data i konstens tjänst. Hans roman
har blivit det mest fulländade som han
hittills publicerat av större episka verk och
anses numera — efter opposition från olika
håll — vara en klassisk framställning av
den preussiske hjälten. Den andra delen ger
en vacker skildring av drottning Luise
och Preussens nedgång, medan den tredje
i korta, raskt förbiilande scener skisserar
det tyska folkets tillstånd under det
napoleonska förtrycket. Rent formellt slutar
romanen med en upplösning, och nationellt
lämnar författaren heller icke en slutgiltig
lösning, men man känner särskilt ur den sista
delen, hur historien upprepar sig själv.
Walter von Molo, som till sin naturell
är temperamentsfull och dramatisk och på
det mest uppenbara sätt skiljer sig från
Thomas Mann i stil, åskådning och
komposition, har nu vänt sig till det moderna
livet och utgivit en roman, Auf der rollenden
Erde, vars livligt skildrade hjälte — en
avbild av diktaren — försöker att gripa
in i en hel rad olika människors öden.
Romanen inledes med ett angrepp på
den konventionella människan och våra
dagars samhällsformer, som i de två
följande delarna stegras till monumentalitet
och utföres med den nu på sin
höjdpunkt stående diktarens hela lidelsefullhet
och uttryckskraft. Av det som jag i
manuskript lärt känna av fortsättningen har jag
380
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>