Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Från Stockholms teatrar. Av Carl G. Laurin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Stockholms teatrar
konst. Kung Midas undfick av gudarna
den farliga gåvan, att allt vad han
vidrörde blev guld. Hjalmar Bergman har
fått av dessa den gåvan, att ali natur han
vidrör blir konstgjord. Han är en högt
begåvad, ibland genial författare, men den
värld han inför oss uti är lika upp- och
nedvänd som rummen i det konstiga huset
på utställningar. Swedenhielms är en familj
på fyra personer och lika många slarvar,
varibland ett slarvgeni,
ingenjören—uppfinnaren—nobelpriskandidaten Rolf
Swe-denhielm senior, spelad av herr de Wahl.
Den enda av Swedenhielmarna som verkar
riktigt naturlig är slarvan skådespelerskan
Julia Koerner, född Swedenhielm—fru
Zanderholm, av bröderna kallad
»teaterapan», ty hon skall göra sig till och spelade
dessutom förträffligt. Det måtte vara något
rysligt för Astrid, löjtnant Swedenhielms
fästmö—fru Karin Molander -— att införa
sin skatt av förtjusande naturlighet i
familjen. Ordningen upprätthålles av
Swedenhielms svägerska, husföreståndarinnan
Martha Boman, av någon outrannsaklig
anledning tilltalad »Boman» av svågern och
övriga familjemedlemmar. Hon är emellertid
den enda praktiska av hela herrskapet, ty
hon skriver falska växlar för att möjliggöra,
att familjen skall kunna äta kaviarsmörgåsar.
Det upptäckes, att Rolf Swedenhielms namn
förfalskats. Utan att taga reda på
förhållandet erkänner sig den ene brodern, av
fruktan att den andra kunde ha skrivit
falskt, som förfalskaren. Men riktigt glad
blir ej Rolf Swedenhielm, då han får
underrättelse om att han blivit nobelpristagare
— han bölar som en tjur av ovärdighet
— förrän det visat sig, att »Boman» av
aktning för familjens goda namn själv
förfalskat. Det blir efter statens
konfiskations-artade beskattning av Nobelfonden
emellertid ej kvar till så värst många
lyxsmör-gåsar för den matfriska familjen. En
»kej-sarsmörgås», som man kanske nuförtiden
snarare skulle kunna kalla
folkkommissarie-smörgås, med rysk kaviar och två ostron
kostar nu fyra kronor på Gillet i Stockholm.
Jag vet ej, om herr de Wahl var en
riktig Swedenhielm. I alla händelser
föreföll han inte riktigt riktig, något som
kanske var riktigt. Priset för aftonen togs
av fröken Hilda Borgström, som av Martha
Boman — jag’å.r inte »Boman» med henne
— hade gjort något rörande av den ut-
Hilda Borgström som »B o man»
i Swedenhielms. Teckning av
Olga Rafael Linden.
släpade arbetsamma enkla själen, som under
allt muttrande och puttrande bara hade en
tanke, en önskan: att offra sig för den
högt ansedda familjen Swedenhielm.
Var det fiasko? hörde jag en för mig
okänd teaterbesökare viskande fråga sin
granne efter Hassanpremiären. Den sista
aktens alldeles otroliga longörer och även
långtrådigheterna i de föregående, den rätt
landsortsteatermässiga uppsättningen, det på
flera händer mindre lyckade spelet, den
pinsamma scenen med tortyren och flera
andra saker gjorde föreställningen i min
tanke till en av de ledsammare under de
senare åren. Den unge engelske skalden
och orientkännaren James Elroy Flecker,
som tjuguåttaårig avled, har med sitt drama
Hassan efter döden haft en storartad
framgång i London, där stycket i den mest
lysande och smakfulla utstyrsel upplevde
ett otal föreställningar. Hassan har här i
Sverige sedan ett par år förelegat i en
översättning av Prins Wilhelm, vilken
översättning från de mest kompetenta håll blivit
berömd som särskilt god.
419
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
