Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svenska noveller. Av Algot Werin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Algot W er in
är endast en maskindirektör, som tillika är
en genialisk uppfinnare, som kan hitta på
ett dylikt namn åt sin dotter. Katja Kock
är karakteriserad med sina båda namn, hon
är i grunden en korrekt flicka, men i stånd
att gripas av en djärv, i Wadköping
oerhörd idé. Vidare ha vi den unge greven
Ludwig von Battwhyl, ägare till slottet
Larsbo och till den berömda hingsten
Bel-zebub, vilken han endast bestiger en gång
varje vår, när någon flicka svikit honom, ty
den är en farlig mannaförödare. På Larsbo
husera även en mängd unga damer,
släktingar till den föräldralöse Battwhyl, av
vilka flertalet äro lärda: en är framstående
magspecialist, en annan docent i nordiska
språk, en tredje filosof o. s. v. Men det
är icke värre ställt med deras lärdom än
att de, när fråga blir om en förlovnings
vara eller icke vara, glömma anatomi, språk
och filosofi. I Wadköping träffa vi viktiga
personer, bland vilka man inte vet om man
först skall nämna den gamle med
överjordisk makt begåvade rektorn, han som
»genom en enkel viljeakt kan på ett ögonblick
förvandla den fullfjädrade C-pojken till en
sederen och kunskapsmättad A-yngling»,
eller domprostinnan Hyltenius,
Fördomarnas väkterska, den högsta i Mammornas
Råd. Slutligen må nämnas Kungliga
Järnvägsstyrelsen, ett opersonligt väsen, som
genom att inte värdera maskindirektör Kocks
bränslebesparande uppfinningar kommer att
spela en otrevlig roll i historien.
Händelsen är den, att Katja Kock, som
just tagit studenten, på en vink av unge
Battwhyl beställer en baltoalett på 500
kronor hos firman Modig & Klein. Hon
är i sin fulla rätt, ty ända dittills har hon
av sparsamhet och av omtanke om sin
bror försummat sin klädsel, d. v. s. klätt
sig »enkelt och snyggt». Men fadern, som
i samma veva erhållit en packe handlingar
i retur från Kungl. Järnvägsstyrelsen jämte
en för en snillrik man upprörande
skrivelse, kullkastar hennes plan att börja ett
nytt, skönare liv. Det är då Katja i
harmen går på bal i sin brors studentfrack,
med avsikt att chockera Wadköping, vilket
lyckas alltför väl. Hade inte rektorn tyckt
synd om henne, därför att hon var så söt
och hjälplös i de något för långa frack-
ärmarna, så hade hon varit helt förlorad.
Men nu lade han sig ut för henne och
vann seger över Mammornas Råd och över
själva domprostinnan, mest tack vare sin
farliga vana att tänka högt om människors
svagheter. »Hur hemskt! Hans
wadköping-ska vetande var visserligen ej lika
omfattande som domprostinnans. Men under det
att domprostinnans kunskaper voro att
förlikna vid arkivhandlingar, som uppsökas
endast av forskaren, voro rektors lika
tillgängliga som böckerna i ett lånbibliotek.»
Det var emellertid en Pyrrhusseger.
Domprostinnan mobiliserade sina krafter, och
när lektor Paulin i Wadköpings-Posten
påbörjade en serie av sju kulturhistoriska
uppsatser under rubriken »Seder och oseder
bland ungdomen i forntid och nutid», visste
alla att den sista uppsatsen, utan att namn
nämndes, skulle handla om Katja Kock
och betyda hennes moraliska död. Slaget
föll — men det krossade icke, ty rektorn
fick hjälp av en som är starkare än alla
domprostinnor och wadköpingska fördomar:
döden. Det föll sig så, att rektorn mötte
domprostinnan Hyltenius på kyrkogården,
och medan de sutto där på en bänk, tänkte
han högt för henne om ungdomen och
ålderdomen, om hur vist det är att kunna
le åt de ungas krumsprång, hur
nödvändigt det är att förlåta i tid. »Snart vilar
du bland de andra här under stenarna,
kan varken röra hand eller fot, tand eller
tunga. Faller dig då den tanken in att
göra en god gärning, så kan du icke.
Faller dig den tanken in att hjälpa en ung
människa, så kan du icke! . . . Följ mitt
råd och skaffa dig en mjuk huvudkudde
av blida minnen. Ty din sömn blir lång,
min kära.» Det grep domprostinnan, och
hon lyfte en skyddande hand över Katja
Kock och välsignade hennes förlovning
med Ludvig von Battwhyl.
Den lilla sommarhistoria som Hjalmar
Bergman här berättat lägger man väl inte
så tungt på minnet, men man har ett
utsökt nöje av läsningen. Den är munter,
illfundig och likväl harmlös. Bergman har
sin egen stil och en för svenska
förhållanden ovanlig fabulering. Han eggar ens
nyfikenhet, ty man vet inte vad han kan
hitta på.
432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
