Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De astronomiska monumentaluren. Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Theodor Wåhlin
Uret i Lunds domkyrka.
genomlöpte således zodiaken en gång
medsols på ungefär 18 =/3 år. Då
sol-och månvisarna sammanföllo med denna
drakvisare, rådde, förutsatt att uret till
alla sina delar gick rätt, antingen
soleller månförmörkelse, beroende på om
sol och måne stodo i konjunktion eller
i opposition. Med tanke på
himlakropparnas oregelbundna och från urvisarnas
således avvikande rörelse är det lätt att
inse, att den praktiska nyttan av denna
drakvisare har varit ingen, men dess
tillvaro är ju dock ett mycket intressant
bevis på den medeltida urmakarens
strävan att föra sitt mekaniskt inrättade
solsystem fram till den största möjliga
fullkomning.
Vad är alltså det medeltida
astronomiska uret annat än en mikrokosmos,
en avbild i smått av världsalltets
makrokosmos, en efterlikning av det stora
världsuret, vars visare äro sol, måne och
stjärnor, och vars tavla är himmelens
fäste f Och denna bild är, särskilt i de
äldre uren, genomförd med den yttersta
konsekvens. Urtavlans hela linjesystem
är en efter strängt geometriska lagar
genomförd stereografisk projektion av
himmelsgloben med alla dess
karakteristiska linjer, sedd från världsaxelns
nordpol, och genom samma konstruktion har
även den över tavlan rörliga ekliptikan,
zodiakvisarens ytterkontur, vunnits. Mot
bakgrund av denna himmelstavla röra
sig de tre visarna, representerande
stjärnehimmel, sol och måne.
Vid det här antydda äldsta
plani-sfäriesystemet för ett medeltida
astronomiskt ur, vilket vi oförfalskat återfinna
å urtavlan i Lund, stannade man dock
ej. Systemet varierades dels, såsom vi
redan sett, genom insättande av flera
visare, dels också genom en helomvänd
ning, i det att ögonpunkten för den
stereografiska projektionen förlades till
sydpolen i stället för såsom förut till
nordpolen, en åtgärd som medförde, att
vändkretsarna bytte plats på urtavlan, att
horisontlinjen blev konkav i stället för
konvex, och att sommarsolens bana blev
liten och låg, medan vintersolen rörde
sig uppe i tavlans överkant, högt uppe
över horisonten, allt dock med
bibehållande av det gamla systemets riktiga
tidsangivelser. Då vi bl. a. även finna,
att nattfältet å dessa ur vuxit ut på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
