Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - De astronomiska monumentaluren. Av Theodor Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De
astronomiska
m o n u m entaluren
dagfältets bekostnad, är det tydligt, att
denna typ för urtavla uppstått under
inflytande av astrolabiet, ett gammalt
instrument för utforskande av fixstjärnornas
ställning, ett instrument som av helt
naturliga skäl användes mest om natten, och
där således nattfältet var det viktigaste
och måste upptaga den större platsen. A
dessa ur äro i allmänhet hela den norra
hemisfärens viktigaste fixstjärnor angivna,
anbragta som de äro på ett med
zodiakringen förbundet och över hela urtavlan
sig sträckande dekorativt behandlat
nätverk. Detta yngre planisfäriesystem vilja
vi efter dess förebild kalla
astrolabie-systemet. Någon bestämd tidsgräns för
övergången från det äldre till det yngre
planisfäriesystemet finna vi ej.
Vid sidan om dessa uppstod ett från
dem båda i hög grad skiljaktigt system,
vars utmärkande kännetecken är den
stora urtavlans uppdelande i smärre
cirkelformiga eller ringformiga zoner, som
röra sig med olika hastighet,
motsvarande solens, månens och stjärnornas
omloppstider, och som vi med hänsyn
till tavlans konstruktion vilja kalla
ring-tavlesystemet. Himmelsglobens linjer
saknas här, och å hithörande ur kunna
således icke himlakropparnas
uppgångs-och nedgångstider, icke skymning och
gryning, ej heller de gamla
planettimmarna angivas. Kunna vi följa det äldre
planisfäriesystemet fiertusentals år
tillbaka, så kunna vi å andra sidan med
bestämdhet säga, att ringtavlesystemet
har sin upprinnelse tidigast mot slutet
av 1300-talet, enär det måste hava
föregåtts av ekvinoktialtimmarnas införande.
Ringtavleurens angivelser inskränka
sig i allmänhet till solens, månens och
zodiakkretsens rörelser och deras
ställning inbördes, ekvinoktialtimmar och
kvart samt månens faser och stundom
månens »ålder», d. v. s. antalet dagar
som förflutit sedan närmast föregående
Uret i Lübeck s Marienkirche.
nytändning. Månfaserna framställas i
allmänhet å dessa ur medelst två mot
varandra liggande rörliga skivor, den undre
med ett månansikte, den övre med en
motsvarande cirkelrund utskärning, en
framställningsart som lider av den
svagheten, att månfaserna, även om de kunna
av ett vant öga avläsas, icke mer än
vid ett enda tillfälle under lunationen,
nämligen vid fullmåne, ge en korrekt
bild av himmelsmånens utseende.
I allmänhet äro de astronomiska
urtavlorna kompletterade med ett
kalendarium, och rätt märkligt är det att se,
huru nära de äldsta urens hela figur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
