Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det tyska bidraget till Europas konst. Av Julius Meier-Graefe. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julius Meier-Gr ae fe
den förklaringen ej räcker för det
katolska Sydtysklands vidkommande —•
och med ännu större rätt söker man
anledningen i oförmågan att definitivt
bryta med gotikens nu uttömda
utvecklingsmöjligheter. Tyskland hade inlåtit
sig för djupt i gotiken. Frankrike behöll
en antik dräkt kring sina martyrgestalter
i Rheims och Chartres, ett helleniskt
leende hos sina madonnor. Och
Frankrike hade en renässans, ett återvändande
till antiken. Hos oss betydde
renässansen ett sista försök att pånyttföda
gotiken. Ett par ornament kommo till, själen
höll sig krampaktigt fast vid den gamla
brinnande andakten. Aldrig kom det i
Frankrikes plastik till den grandiosa,
Grünewaldsartade brutaliteten hos många
tyska pietàbilder, och ej heller i
arkitekturen till den ända till torrhet gående
abstraktionen. Denna ingenting mindre
än världsliga inställning saknade alla
visioner, vilka hade behöft en speciellt
målerisk gestaltning sådan den skapades
under sjuttonde århundradet i
grannländerna. Måleriet var den moderna
andens pioniär. Målandet förutsatte ett
mycket friare spel av instinkterna, rikare
sinnlighet, lättare världsuppfattning än
den samtida plastiken, vilken mycket
länge bibehöll det nära sambandet med
byggnadskonsten. Differentieringen i
känslan hos en Rubens, en Greco, en
Rembrandt, en Poussin fanns icke inom någon
annan konst, och den ilar tiden långt i
förväg. Anda till franska revolutionen
förblev plastiken den tyska domänen.
Om en gång de tyska bildhuggarnas
produktion blir känd i hela sin
omfattning, så skall luckan under de två
århundradena visa sig betydligt mindre
förödmjukande. Här och där inom
byggnadskonsten uppnådde barocken en
överraskande yppighet. Aldrig kommer oss
minnet av den gamla tyska kejsartiden
närmare än i Wien-palatsen från den
store Eugens tid. Spåren av denna
världsmakt kunna icke utplånas ur den
europeiska andens historia.
Vad måleriet gav våra grannar, det
övertogs av tysk musik och tysk
diktning. Bach har blivit vår Rembrandt.
En värld av toner legitimerade
protestantismens skaparinstinkt och visade en
ny väg att förandliga Nordens
hämmade gotik. Likt pelarrader bygga
fugorna upp sig och bära känslans vida
tempel. Är detta rum mindre heligt än
skymningen hos Rembrandt, den andre
gotikern i barocken? — Och Mozart har
blivit vår Poussin. Till båda sällar sig
en generation av musikens mästare, icke
blott gestaltare av välklingande rytmer,
utan skapare av det all-mänskliga
uttrycket, vilket den unge Goethe sökte på
sitt fält och vilket Watteaus rokoko i
ali sin glans och ali sin sirliga naivitet
låter oss sakna. Intet under, att det
utanför Paris ej fanns något måleri som
rättade sig efter denne skicklige
alkov-dekoratör. Ty man hade ännu icke
kommit så långt att man tänkte på
dekoration, man var ännu icke tillräckligt
för-ståndsmässig, tillräckligt blaserad, ännu
icke så anspråkslös. Väl ligger det i
öppen dag att den europeiska stilen
präglats av solkonungens Paris. Men är
icke denna stil, som mycket precisare
än den begynnande barocken bestämmer
alla konstnärliga yttringar, en hämmande
Skranka ?
Rembrandts Europa, Grecos mystik,
Rubens’ yppighet läto icke stilisera sig.
Denna Watteaus skepsis bakom leendet
kände icke vi. Vi skulle icke haft någon
Beethoven, någon Hölderlin, någon Kant,
om vi hade lyckats vara med och skapa
vår andel i herdespelen. På den tiden
tillät icke den europeiska konstens
konstellation tyskarna att betrakta måleriet
som lämpligt medium för vad de hade
att säga. Liksom hos varje genial män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
