Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det tyska bidraget till Europas konst. Av Julius Meier-Graefe. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tyska bidraget till Evirofias konst
niska frågan om hon diktar, målar eller
skapar musik beror av förhållandevis
oväsentliga omständigheter —
omständigheter vilka bekännelsens skapardrift
väljer —, så behöver icke ett folks
genialitet vara riktat på att giva sig självt i den
ena eller den andra konstarten eller i dem
alla, utan kan välja det område, inom vilket
det i en given tidpunkt tydligast kan giva
uttryck åt sig självt. Det var en
krafternas ekonomi som höll Tyskland borta
från måleriet för att blott bringa sin
musik till utveckling och giva den franska
sensualismen den fördjupning utan vilken
århundradet blott skulle haft blommor
men ingen stam.
Konstellationen ändrar sig fullständigt
vid århundradets slut. Frankrike gör
revolution. I en handvändning ändras pjes
och kostymer. Det som i går var skönt,
är i dag en styggelse. Herden lägger
lockhuvudet på stupstocken. Strödda för
alla vindar äro herdespelen. En spartansk
anda rycker in i Paris. David befaller.
Vi äro romare. Undervisning, moral och
framför allt patos blir målarens uppgift.
Tanken skall behärska drömmen, posen
infallet, motivet den skapande
gestaltningen. Ingen färgrikedom får sudda ut
diktionen. Ditt tal skall vara ja, ja, —
nej, nej. Blott teckna höves en
republikan. Harmoni är omoralisk. Så
dekreterar man. Vi veta hur föga man höll sig
till den hårda föreskriften.
Detta protestantiska dekret verkar
tändande i Tyskland. Det är inte bara
det nya som lockar, brytningen med den
artfrämmande sensualismen,
återvändandet till teckningen, utan även och
framför allt antiken. Bakom Davids romerska
motiv dolde sig föga mera än ett
politiskt slagord. Empiren visade Roms
praktiska användbarhet för att skänka en ny
stil åt tidevarvet. Men David var för
övrigt en odödlig målare trots allt. I
stället för adertonde seklets portförbjudna
sensualism inryckte en annan anda, som
till den franska konstens frälsning också
hade blod i ådrorna. Åter togo tyskarna
saken allvarligare. De hade ingen
revolution, ingen Napoleon, men de hade
Winckelmann. Han hade för länge sedan
skapat grundvalen för ett herravälde av
andens nåde; till lycka för konsthistorien
— till den tyska konstens fördärv.
Tänkarnas och diktarnas hela ideologi ryckte
in i Carstens’ och Cornelius’ kartonger.
En mycket ren entusiasm bekände sig
till hellenerdömet, så ren, så djupt
övertygad om antikens överlägsenhet att
pieteten undertryckte ali naiv känsla,
innan den tog gestalt. Hos oss
sammanhängde klassicismen mycket intimare än
på något annat håll med litteraturen och
kände sig nära nog som illustration till
våra stora mäns tankar om antiken.
Därför har den också en alltigenom
abstrakt riktning. Tänkandet löste sig icke
i någon känsla för antiken. Den torra
atmosfären i de lärdas arbetsrum uppsög
ali entusiasm. Tysk bildningstörst, tysk
flit, tysk tukt förstora bildens provinsiella
komik. Romantikerna, vilka på sitt sätt
reagerade mot klassicismen, slöto sig i
samma anda till Perugino. Dessa tyska
tillbedjare äro säkert mera sympatiska
än de engelska efterbildarna. Deras
tafatthet, deras okonstlade fromhet stå
mänskligt högre, och understundom har
den ene eller den andre, driven av en
Dürerartad längtan, lyft en flik av
manteln kring gudomen, under det att de
engelska prerafaeliterna alltid blevo
hängande i manteln. Deras väsensdrag är
oformad ande, tänkt litteratur.
Denna litterära inriktning förblir en
farlig arvedel för vår konst och har för
hela generationer stått i vägen för en
anslutning till det europeiska. Ty Europa
är icke Italien, är icke antiken, är icke
någon konst; det är en känsla från
människa till människa. Europa kan, för att
455
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
