Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Det tyska bidraget till Europas konst. Av Julius Meier-Graefe. Översättning från författarens manuskript av A. L. W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Julius Meier-Gr ae fe
göra sig allmänförståeligt, blott begagna
sig av ett från det konkreta frigjort
språk, ett fullt naturligt uttryck för
mänsklig känsla, och allt vetande är värdelöst
om det icke bidrager till att lösa
fjätt-rarna kring fåkunnigheten och fördjupa
förmågan att ge sig hän. Våra fäder
tjänade det till raka motsatsen, det bragte
dem att avfalla från sin natur, och den
tyska akademien sörjde för att försvåra
återvändandet till det mänskliga. Många
drogo till Italien med bevingade fötter
och en hel värld i hjärtat, och de
kommo tillbaka lemmalytta. Detta bevis för
att blod icke låter befalla sig, har kostat
hekatomber. I konsthallen i Hamburg
hänga tavlor av många unga tyskar från
tiden före och efter resan till Italien.
Många ha till att börja med förstulet
diktat icke till antiken, icke till Perugino
och Rafael, utan till naturen, ha målat
små landskap vilka obeaktade ha fått bli
kvar i vråarna och i vilka vi nu se
förhoppningsrika ansatser till ett nytt tyskt
måleri. Wassmann, Oldach, Gensler,
Morgenstern i Hamburg, till vilka det
finns många anknytningar i Danmark,
Dresdenmålarna Caspar David Friedrich,
Kersting, Dahl, som stammar från Norge,
berlinarna Blechen, Franz Krüger, i
München Kobell och ännu många andra på
olika håll, även i små bortglömda nästen,
sjöngo var efter sin näbb, visste långt
borta från Italien icke av annat än att
det är gott att måla, liksom det är
gott att älska; tillfällighetsdiktare fulla
av realitet, av behag — målare- Och
dessa autodidakter från det ena eller det
andra av Tysklands fågelbon hava i sina
små tavlor mera av Europa än de av
nimbus tyngda akademikerna. Något av
den nya tidens ande skälver i deras
färger och ljusytor, något av stadsbons
längtan då han med raska blickar
bemäktigar sig den spröda skönheten ute
i naturen, av hans nerver, av hans lik-
som ur en dyster dröm vaknande sinnen,
av tidsskedets nya tempo. Det förblir
antydning, liksom ett arbete till
rekreation, medan man i sina allvarligare
stunder målar de kärnfulla porträtten, vilka
så gott uthärda jämförelsen med Ingres’.
Sådan rekreationskonst fick inte tålas
länge. Hur skulle tyska efterföljare till
Kant ha kunnat tänka sig att något så
lättvunnet hade värde och bestånd! Vad
visste de om att i deras
tillfällighetsdikter gestalt skänktes åt ting, vilkas art
bestämmer det mest avgörande steg
konsten tagit i vår tidsålder, en
impressionism som i denna helt jungfruliga form
kommit pariserskolan i förväg i
uppenbarelsen av en hel del ouppdagad
skönhet, ett fullständigt okonstlat initiativ
utan virtuosmässighet. En bit gräsmatta
mellan storstadens hus, den vajande
gardinen i ett soligt rum gör den unge
Menzel till upptäckare, och
upptäckar-glädjen blir till bevingad lyrik. leke
konturen utan det stoffliga förhållandet
mellan människor och föremål i ett rum, ja,
rummet överhuvud, som alltid förblir ett
under, blir handlingens objekt.
Såakvarel-lerade den unge Dürer på resan till Italien
sina första landskap. Ett glatt
nybörjar-sinne lägger en färgglad värld till rätta
för sig och framställer med käck
förenkling övertygande realiteter. Denne
Menzel, den stora motsättningen mot ali flack
romantik, skjuter med lätt hand
akademikernas provinsiella barlast åt sidan och
står i en handvändning mitt i Europa.
För övrigt stammar han ur en krets, för
vilken antiken aldrig blev farlig. Krüger,
hans intellektuelle fader, hästmålaren och
porträttören, är urbilden för ett strängt
sakligt preussardöme, den kvinnliga
parten kan man finna hos den gamle
Cho-dowiecki, som i sina stick räddade undan
ett 1700-tal i smått till Berlin. Till honom
slöt sig Menzel med valfrändskap i sina
tidiga illustrationer. Med träsnitten till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
