Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Abu-l-Ala från Maarra. Av Axel Moberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Abu-1- Ala från Maarra
Huru han under dessa förhållanden kunde
förvärva den rent fantastiska beläsenhet
i den arabiska litteraturen, om vilken
hans skrifter vittna, är obegripligt. leke
underligt emellertid om han såg bittert
på livet och om bitterheten måste söka
sig luft. Så kom hans senare diktning
till, icke längre en diktning i den
konventionella stilen över de gamla erkända
poetiska motiven, utan en diktning som
blev till själsbekännelse och bars upp
av ett omisskännligt äkta patos. Hur det
därvid går med de rent poetiska värdena
må vara en sak för sig — vad vi möta
i denna diktning är en människa full av
nitälskan, ärlig till det yttersta och
därför full av motsägelser: full av
människoförakt och full av människokärlek,
hänsynslös i sitt tvivel och i grund och
botten djupt religiös, hopplöst
pessimistisk och anspråkslöst förnöjsam.
Här nedlägger han nu i diktens form
sina tankar om världen och livet och
människorna, icke som någon av tankens
stormän, han är snarare hjälplös i sitt
negerande och sin skepsis, icke heller
som reformator, han har själv inget
program, utan bara därför att han så måste.
Blott ett ville han erkänna: sanningen,
blott ett ville han godkänna: det rätta;
men sanningen fann han icke, och det
rätta såg han aldrig segra, och så
stannade han i misströstan och hopplöshet,
ibland undergiven,ibland trotsigt hädande.
En djup pessimism blir ett grunddrag i
hans diktning. Det är icke hans egen
tillvaro blott som är hopplöst jämmerlig,
det är livet självt, i vilket människan
driver omkring som lekboll för ett
meningslöst, om icke fientligt öde. Det
kan väl hända, och kanske ofta nog, att
han kallar ödet Gud — det gör ingen
skillnad i sak, ingenting blir därmed
bättre, livet får därigenom icke ett uns
mera innehåll eller mening. Livet, det
är förgängelse — så långt är han ense
med hela den muhammedanska
åskådningen. Allt vad det ger tar det förr
eller senare tillbaka, och över
alltsammans svävar som det enda vissa döden,
förintelsen. Ingenting kan gjuta något
försonande skimmer över det helas
meningslöshet. Religionen bjuder honom
ingen tröst, ty den bjuder honom ingen
sanning. Den är, den muhammedanska
likaväl som alla andra, endast listiga
påfund av sådana som velat ockra på
människornas lättrogenhet. Den ene
söker därmed snöd vinning, den andre
skrämmer dem till underkastelse. En
förbättring i mänsklighetens läge och
liv genom utveckling och framåtskridande
vill han icke höra talas om. Mänsklig
dumhet och mänsklig orättfärdighet
komma alltid att bli sig lika. Och för övrigt,
livet är i sig självt ett ont, och det kan
aldrig bliva något annat. Den vise har
endast att hoppas på — döden,
befriaren. Lyckligast hade varit att aldrig
hava blivit till. Ja, det är orätt, ett brott
att sätta nya varelser till världen. Den
som givit en annan varelse livet har
därmed också vållat denne allt livets ve och
slutligen också dödens. Ofta återkommer
Abu-l-Ala med tillfredsställelse till den
tanken att han åtminstone icke gjort sig
skyldig till detta brott. Detta, så ville
han att man skulle sätta på hans gravsten,
Detta mot mig är min faders brott,
Själv jag mot ingen den synden begått.
Det är endast att tillskriva
mänsklighetens lättsinne och tanklöshet att den
icke för länge sedan upphört att existera
genom att följa den väg, som Abu-l-Ala
här anvisar. Men generation efter
generation fortsätter den att sätta nya varelser
till världen, meningslöst och mekaniskt,
som den ena efter den andra i ett
sällskap fortsätter att gäspa bara en harbörjat.
Kör den enskilde finnes i denna
bedrövliga tillvaro endast en utväg: att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
