Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två konsthantverkare. Gustaf och Arvid Hedberg. Av Carl Martin Collin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två konsthantverkare
med ledareställningen på arbetsgivaresidan
uppbar han denna med fasthet under långa
och ihållande yrkesstrider och samtidigt
med en rättrådighet och oväld, som från
arbetarehåll bragte hyllning åt »den
skicklige yrkesmannen, den ärlige motståndaren».
Antalet av utmärkelser ökades, och den
svenske bokbindarens berömmelse vidgades
alltmer även i främmande land. Vid den
stora bokutställningen i Leipzig 1914
hedrades Hedberg av Tysklands väl störste
då ännu verksamme bokbindare C. Sonntag
som en av samtidens mest frejdade utövare
av yrket. Vännen Kyster gjorde även
yrkesbrodern till föremål för en om hög
värdesättning och varm vänskap vittnande
uppsats i skriftföljden »Om Indbindning af
Böger».
Det segrande resultatet hade emellertid
tärt på krafterna, som icke uteslutande
togos i anspråk för ledarskapet av
verkstadens alltmer stigande arbetarstam.
Arbetschefen släppte aldrig ur sina händer de
kära järnen, och beviljades inträde i
verkstadens själva sanktuarium kunde man
bevittna med vilken otrolig händighet
förgyllningen sköttes, samtidigt som mästaren
personligt eller per telefon utdelade råd
till kunder, vilka icke själva voro på det
klara med sina önskningar i fråga om
bokbandets utseende och form, eller till
beställare av adresser, vilka voro villrådiga
icke blott om de symboler som skulle pryda
adresserna utan även om deras text, som
ofta av Hedberg fick förbättras eller rent
av omskrivas.
Efter en långvarig sjuklighet, vartill
roten kunde förskrivas från yrket, avled
Gustav Hedberg i Stockholm den 11 juni
1920. Han efterlämnar minnet av Sveriges
främste bokbindare och dess störste
konsthantverkare i hans samtid.
Till ali lycka kom denna vackra
tradition för svenskt konsthantverk icke att
avbrytas. Den omhändertogs av Arvid Hedberg,
vilken alltsedan 1900 stått som kompanjon
vid brodern Gustaf Hedbergs sida.
När Arvid Hedberg efter slutade
skolstudier bestämt sig för att välja
bokbindarens yrke, skickades han av sin kloka
moder i väg till den äldre brodern i
Stockholm med förmaningen: »Kom ihåg att du
alltid lyder Gustaf, han är den äldre».
Arvid Hedberg.
Den givna förmaningen iakttogs alltid av
den yngre brodern, och han blev under
många år ett stöd i det mångartade
verkstadsarbetet. Såsom innehavare av statens
resestipendium vistades Arvid Hedberg
1895—1897 i Paris för yrkesstudier och
var samtidigt elev vid L’école des arts
décoratifs; förnyat stipendium erhöll han
för besök vid världsutställningen i Paris
1900.
Hämtade den äldre brodern förebilder
från den franska bokbinderikonsten, lät den
yngre de rön som han inhämtat i England
vara avgörande i arbetet för att höja
kvaliteten på banden till de böcker som skulle
försäljas i bokhandeln. Försöket lyckades,
vann allmänhetens gillande, och
verksamheten måste fördubblas; den anställda
personalen kunde vid vissa tidpunkter växa
till ett antal av 95 —110 personer
uteslutande sysselsatta med inbindning och
dekorering av biblioteks- och lyxband. Arvid
Hedberg har i sin utövning av yrket gärna
tillämpat den moderna engelska
inbindnings-och dekorationsmetoden, rankor tätt besatta
med småblad och blomster.
Efter Gustaf Hedbergs död fortsatte
Arvid den förut gemensamt bedrifna
rörelsen och utnämndes 1920 till hovbokbin-
605
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
