Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Suecia Antiqua et Hodierna i ny upplaga. Av Nils G. Wollin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stie cia Antigua et Ho dierna
endast nämnt dessa, varvid titeln på svenska
och latin samt uppgift på resp. gravörer
och tillkomstår blivit det huvudsakliga.
Detta får säkerligen anses såsom det
lämpligaste förfarandet. Men vad beträffar
delgivandet av de sista årens konsthistoriska
forskningsresultat med korta, koncisa
historiska fakta i logisk, konsekvent genomförd
ordning, så lämnar förteckningen åtskilligt
övrigt att önska. Vi vilja dock ej närmare
ingå på en detaljkritik härav utan övergå
i stället till ett omnämnande av den text, som
för Vennberg varit huvudsaken, nämligen
den historiska belysningen av verkets
tillkomst. Och detta göra vi desto hellre, som
författaren fullgjort denna sin uppgift på ett i
det stora hela glänsande sätt. Reservationen
gäller en viss osäker proportionering av
materialet, där vissa i och för sig särdeles
intressanta men verket mera
ovidkommande förhållanden beretts ett alltför stort
utrymme.
Som bekant är Vennberg icke den förste
inom Suecia-forskningen. Redan
Hildebrand kunde på sin tid tillgodogöra sig
en specialundersökning, nämligen
Klem-mings. Och denne har senare fått
efterföljare, bland vilka särskilt må framhållas
L. W:son Munthe och Nils Östman.1 Men
deras arbeten ha väsentligen inriktats på
respektive de holländska gravörerna och på
Stockholmsbilderna. Det nya och
epokgörande i Vennbergs framställning berör
huvudsakligen den tidigaste
kopparsticksperioden, vilken som bekant var förlagd
till Paris. Men även utvecklingen
dessförinnan har fått en värdefull belysning.
Tanken på att framställa topografiska
svenska bilder väcktes hos Dahlbergh
antagligen då han 1650—1654 vistades i
Frankfurt am Main för att söka införskaffa
de fem miljoner riksdaler, som Sverige
tillerkänts genom Westfaliska freden. Under
denna tid kom han nämligen att stifta
nära bekantskap med Merian d. y. och
härigenom också med de kända Merianska
topografierna. Senare uttryckte också
Dahl-bergh kategoriskt, att det var efter dessa
förebilder som Suecia skulle utbildas. I
Frankfurt erhöll Dahlbergh genom
ingeniören G. A. Böckler den teoretiska och
praktiska utbildning, vilken, kompletterad un-
1 Vad Sueciabildernas stilkritiska analys beträffar
intager August Hahr främsta platsen.
der ytterligare några års arkitekturstudier i
Italien (huvudsakligen Venedig och Rom),
skulle komma honom väl tillpass vid hans
blivande arbete med Suecia. Redan 1656
avbrötos emellertid hans studier till följd av
kallelse att begiva sig till den svenska
armén i Pommern. Men även under de
närmaste krigsfyllda åren, då Dahlbergh som
generalkvartermästarelöjtnant följde armén,
fick han tillfälle till konstnärlig
verksamhet. Nu utförde han nämligen vid sidan
av sitt egentliga arbete ett större antal
teckningar, vilka sedermera utgjorde
grundstommen till illustrationerna i Pufendorfs
De rebus a Carolo Gustavo gestis
(Nürnberg 1696). Nämnda arbete kom
sedermera att på det intimaste sammanfalla med
Suecias, varför Vennberg upptagit även
dettas historia till behandling.
Efter Karl X Gustafs död försämrades
Dahlberghs ställning på tillskyndan av flera
avundsmän. Men tack vare sin höge och
mäktige gynnare, Magnus Gabriel De la
Gardie, vilken särskilt intresserade sig för
den planerade topografien, lyckades det
honom som bekant att redan 1661 få
privilegiebrev på att utge Suecia. Den närmast
följande tiden for Dahlbergh omkring i
landsorten närmast Stockholm och
tecknade av mera märkliga anläggningar. Något
närmare har Vennberg ej att nämna om
denna för Suecia så betydelsefulla period
fram till 1667, då de första kopparsticken
utfördes. I det stora hela saknas nämligen
arkivaliskt material. leke ens i sin
almanacka antecknade Dahlbergh mer än namnet
på de orter han besökte i teckningssyfte.
Någon bedömning av teckningsbeståndet (K.
B.) har författaren förståndigt nog ej heller
inlåtit sig på utan överlämnat denna
vittomfattande specialuppgift åt andra forskare
eller eget kommande författarskap. Mycket
riktigt påpekar Vennberg, att en fast grund
först måste läggas med kunskap om
kopparstickens tillkomsthistoria, innan man
med utsikt till framgång kan taga upp
studiet av teckningarna. Detsamma gäller
också kopparstickens stilkritik. Det
berättigade i detta resonemang blir än tydligare,
sedan man tagit del av de många fakta,
som Vennberg med en eftersträvansvärd
blandning av kunskap, energi och tur
lyckats uppdaga inom ett stort och
svårbe-arbetat material.
Efter en värdefull men proportionsvis för
621
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
