Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den nutida irländska diktningens renässans. Av Robert Lynd. Översättning från författarens manuskript av Erik Palmstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den nutida irländska diktningens renässans
äro de det icke. Att hans huvud icke
befinner sig i molnen, framgår också därav
att han under hela sitt liv varit en
strids-färdig man och nu anses vara den
irländska senatens främste debattör.
»A. E.» däremot är en mystiker i
ordets verkliga bemärkelse. Han skriver som
såge han en fördold halvgud i varje bonde
på åkern. Hans dikter äro profetens
förkunnelser, ett bejakande av gudasagornas
och hjältesägnernas trovärdighet och en
predikan att bara vi såge gudomligheten
hos oss själva, så skulle vi därmed bringa
den heroiska tidsåldern tillbaka till jorden.
Sällan prisar han sitt folk för vad det
varit eller är, men nästan ständigt pekar
han på dess framtidsmöjligheter.
Traditionen värdesätter han endast i den mån
den ger glimtar av en kommande heroisk
tid. En av sina senaste dikter ger han
också titeln »På uppmaning av några
irländare, som ej följa traditionen» (Ön
be-half of some Irishmen, not followers of the
Tradition).
Uti detta poem svarar han sina värsta
nationalistiska kritiker:
De få vårt svar tillbaks med förakt:
Vi äro icke av Eder släkt,
vi bara av ofött folk från okänd trakt,
ett rike, som väntar morgonväkt.
Vårt drömda Irland älska vi
mer än landet vårt öga sett.
Oss målet är kärt, det som skall bli,
mer än sägner om vad som skett.
»A. E.» har levat hela sitt liv på Irland
och vid sidan om skriftställeri och målning
varit den kooperativa jordbruksrörelsens
journalistiske profet. Det kan tyckas vara
oförenligt med en mystiker att skriva om
mejerihanteringen, men »A. E.» försöker
verkligen att förmå Itlands bönder att
producera och sälja mjölk som halvgudar!
Historien om den irländska diktningens
renässans bär på många andra lysande
namn. Synge skapade ett drama på folkets
dialekt, vilket han gav en härlig och
praktfullt utstyrd språkdräkt. Han var på en
gång en skarp satiriker och mycket
melankolisk. När hans »Gyckelmakaren från
Västern» (The Playboy of the Western
World) uppfördes i Dublin, förorsakade
dess bitande och gäckfyllda travesti på
folkkaraktären stormiga uppträden i
tea-tersalongen.
Lionel Johnson är född engelsman, men
kan sägas hava blivit omvänd till Irland
James Stephens.
på samma sätt som han omvändes till
katolicismen. Han har bidragit till den
fosterländska irländska poesin med en
stämningsrik lyrik och anslöt sig till
politiserande irländska kretsar. Han drogs till Irland
såsom till ett fantasiens och drömmarnas
land. Hans liv var olyckligt, och hos den
slagne kelten såg han skuggan av sitt eget
livsöde.
James Stephens framträder däremot, både
på vers och prosa, såsom en mer robust
genius. Han är, liksom Shakespeares Puck,
vanvördig, skälmsk och mänskligt kännande.
Om tokroliga gamla gubbar och åsnor
skriver han med säkrare brio än om skogarnas
lätta väsen. Han njuter av solskenet i världen,
men i hans skriftställeri spåras medkänslan
parad med livsglädjen. Av hans senaste
arbeten äro de bästa prosadikter. Han har
skänkt oss en nobel och kraftmättad
framställning av den gamla sagan om Deirdre
— den vackraste och mest tragiska
kvinnogestalten i den irländska sagan.
Patrick Colum är en annan poet som
skriver mer om människor än om gudar.
Doften av mylla strömmar genom hans
dikter på ett sätt som icke finns hos någon
annan irländsk skald. Han sjunger om
bonden på åkern och i stugan, om boskapen
på marknaden, om den barnlösa hustrun
och den gamla landstrykerskan. Han har
också skrivit flera skådespel ur de fattigas
vardagsvärld. På senare år har han endast
645
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
