Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Landquists monografi över Geijer. Av Albert Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Ni Is s o n
»en självsynens enkelhet och värme, som
den icke nått hos de tyska filosofer och
historiker som just utvecklade denna
åskådning». Geijer har klart sett skillnaden
mellan det historiska livet och
naturprocessen. Under det att naturprocessen är
alltigenom mekaniskt orsaksbestämd, har
det historiska livet plats för friheten.
Därför kunna de historiska händelserna icke
förutsägas. Friheten är den nyskapande
kraftkällan, varifrån värdena inströmma i
historien. Men det historiska livet skiljer
sig från naturprocessen även däri, att det
förflutna lever kvar och verkar i det
närvarande. Traditionen är folkens minne.
Traditionen utgör icke en död massa, utan
en levande kraft, som bestämmer folkens
liv. Historien är även ändamålsbestämd
och framskrider mot de andliga
personligheternas högre och rikare utveckling,
d. v. s. förverkligandet av Guds rike.
Under sin konservativa period betonade
Geijer mera traditionens, under sin
liberala period frihetens betydelse. Det är i
samband med hans övergång till
demokratien som hans personlighetsfilosofi kommer
till genombrott. Djupast sett bottnar Geijers
avfall i hans religiösa tro på frihetens
nyskapade makt i historien. Det första
uttalande av Geijer, som tydligt förebådar
avfallet, påträffar man i det akademiska
programmet 1835. där Geijer talar om
möjligheten för ett släkte att göra sig
urarva. Det kan endast ske genom ett under,
som för in i frihetens underbara värld.
»Ett sådant släkte måste tro på Gud och
endast på honom. Så endast kan det
uppoffra sin jordiska arvedel, genom det
hjältemod, som ej är av denna världen.
De första kristna gjorde det. Så uppstår
en verkligt ny tid. I varje sådan är en
droppe evighet.» Landquist kommenterar
fint dessa rader, då han säger, att i dem
är ordet uttalat för frihetens mystik; från
det ögonblick Geijer klart tänkt denna
tanke, kunde han ej mer vara densamme.
I sin framställning av avfallet har Landquist
tillgodogjort sig resultaten av Hilma
Borelius’ och Rexius’ undersökningar men
även framdragit flere förut
ouppmärksammade faktorer, som varit medbestämmande
vid avfallet. Enligt Landquist ha Geijers
historiska studier och hans bekantskap
med Saint-Simonismen endast varit
medverkande orsaker till avfallet, den avgörande
betydelsen tillägger han svårigheten att lösa
den sociala fråga som den stigande
folkökningen i Sverige under 1830-talet
innebar. Nya generationer hade växt upp, och
det gamla samhället hade icke plats för
dem. Geijer sökte en lösning av frågan i
kristligt liberal anda, och Landquist
påpekar, huru man samtidigt kan spåra en
förskjutning i Geijers
kristendomsuppfattning: det stränga fadersbegreppet
trängdes undan, och brodersidén trädde i stället.
Den kristna läran om varje människosjäls
oändliga värde fick ny innebörd för Geijer.
Genom Landquists undersökning
framstå såväl de olika faserna som
kontinuiteten i Geijers utveckling i ett långt klarare
ljus än förut. Hans monografi är en rik,
innehållstung bok och intar ett av de
främsta rummen i den rad stora
monografier som den svenska litteraturhistorien från
de senare åren har att uppvisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
