Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Grekiska epigram. Av Elof Hellquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grekiska epigram
Parmenion.
Spartanerna vid Thermopylai.
Han, som kom över land, över hav på växlande stigar,
seglande fram över jord, vandrande fram över sjö,
hejdades manligt av Sparta med spjut trehundra att räkna.
Blygens häröver I berg, blygens häröver I hav!
9.
A ischylos.
Över Aischylos.
Aischylos här, Evphorions ättling, Athenaren, vilar.
Gelas bördiga nejd såg, när sin levnad han slöt.
Men om hans frejdade kraft må lunden vid Marathon vittna,
Medern med svallande hår känner den: vittne han ock.
10.
Antipatros.
Lydernas land honom gömmer, Amyntor, son av Philippos
— honom, som älskat så högt klangen av huggande järn.
Icke han bragtes till Nattens palats av en pinande sjukdom,
nej, han dog, då hans sköld täckte en fallen kamrat.
11.
LuJcianos.
Över en fem års gosse.
Mig, Kallimachos, fem år endast och lycklig och sorglös,
ryckte från jorden han bort, döden som ingenting skyr.
Gråt dock icke för mig: helt ringa min lott blev av livet,
men av dess ondska och synd ringa blev också min del.
12.
Karphyllides.
Vandrare, ej du beklage min lott, då du skådar min gravsten:
ej ens i döden jag har något som kräver din gråt.
Barnbarn lämnade jag; en maka jag ägde, som åldrats
sida vid sida med mig; tre barn gifte jag bort.
Ofta jag sen deras små fick vagga till sömns på mitt sköte;
ingen behövde jag eris sörja som sjuk eller död.
Tårar göto de rikt vid min grav, men sörjde ej bittert;
bort till de saligas ängd sände de slumraren sen.
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
