Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Modern fransk prosadiktning. Av Sven Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern fransk prosadiktning
taires, mais qu’il n’est possible d’exprimer
qu’å l’aide de [’intelligence, l’intelligence
seule incapable de saisir la vie, l’art
uni-que réalité du monde et qui permet de
retrouver la vie dans sa profondeur, toutes
ces idées s’inspirent de Bergson.» Prousts
andre mästare är utan tvivel Freud. Man
kan spåra hans inflytande icke bara i
Prousts uppfattning av det individuella
språkbruket, hans sätt att analysera den
erotiska lidelsen och i den betydelse för
det mänskliga handlandet denna tillmätes,
utan också i den för hela verket
grundläggande uppfattningen av det omedvetna.
Notre vie intérieure n’ est pas intelligible.
Härmed sammanhänger också Prousts intresse
för drömmen. Läser man inledningen till
Du coté de chez Swann och ger man akt
på verkets skenbart så nyckfulla
komposition skall man finna, att det hela är en
dröm, där det omedvetna, le temps perdu,
avslöjas. Detta minne betyder för Proust
allt. Ting och personer intressera honom
blott som minnen; andra författare
använda minnena som medel för en
rekonstruktion av det förgångna, för Proust
äro däremot, som man fullt riktigt har
framhävt, minnena som sådana det
väsentliga. Prousts stora upptäckt är la
mé-moire affective.
Det föregående har endast kunnat ge en
antydan om några av de väsentligare
dragen i den underbara värld, som Proust
har »återfunnit». Man må hysa vilka
meningar som helst om hans personliga och
litterära storhet, ett kan man dock icke
förneka: »Il a agrandi la domaine de
1’åme humaine». För en modern ungdom,
som i Bergson funnit något av en
uppenbarelse, måste Prousts verk, som
innehåller teoriens första litterära tillämpning,
stå som något av det förnämligaste i
samtidens konstnärliga skapande.
4-
Jag har nämnt Freuds namn. Utan tvivel
har den moderna psykoanalysen betytt icke
så litet för den psykologiserande litteraturen
i Frankrike. Speciellt torde detta gälla
de många jagskildringar som den sista
tiden sett dagen, och av vilka en och
annan höjer sig till den stora konstens
standard. Det kan i denna fragmentariska
översikt vara nog om jag blott nämner ett
namn, det märkligaste, Roger Martin du
Marcel Proust.
Gard. Hans blott påbörjade stora
romanserie Les Thibault, hänsynslöst
nedkriti-serad av Massis, har även i Sverige väckt
ett visst uppseende och är ett synnerligen
lovande verk. I de hittills utkomna tre
delarna fäster man sig, utom vid
författarens starka protestantiska sympatier,
framförallt vid den lysande analysen av den
franske gymnasistens erotiska liv. Den
tredje delen, La belle saison (1925), som
är en av de verkligt stora romanerna i
Frankrikes litteratur, kan tjänstgöra som
ett mönsterexempel på modern psykologisk
diktning. Mästarna för denna lysande art
av människoskildring, subtilt fin,
välnyan-serad, ömsom gripande och ironisk men
alltid sann, äro Gide, Rolland och de
stora psykoanalytikerna. Det finns i
världslitteraturen för närvarande knappast en mera
tidstypisk konst än Roger Martin du Gards
skildringar av modern ungdom. — Man
skulle också i detta sammanhang vilja
nämna Radiguets namn. Hans underbart
brådmogna konst står även den i ett visst
beroende av modern psykologi.
Utrymmet förbjuder en närmare
utredning av detta spörsmål. Psykoanalysen
har emellertid haft en icke ringa uppgift
att fylla just i Frankrikes litteratur. Se på
en roman sådan som den bekante
kritikern Jacques Rivières Aimée! Rivière var
visserligen intresserad av Freud och stod
i nära kontakt med Proust, från vilken han
379
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
