Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Från Operans spelår. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från Operans spe Iår
Oberon. 2:a akten, ‡:e bilden. Askalons hamn.
Dekoration av Isaac Grunewald.
melodi, endast rytmiskt förändrad, går igen
i Mendelssohns uvertyr till »En
midsommarnattsdröm», ett annat älvromantikens
mästerstycke, som komponerades samma
år — 1826 — Oberon-premiären ägde
rum.) Såsom ett koncentrat av hela
Obe-ron-musiken ter sig uvertyren med dess
antecipering av flera av operans temata.
Ur hornropets tre toner framväxer adagiot,
som i ömsevis nynnade och tjäderlätta
tongångar ger oss fesagans värld. Ej mindre
typiskt för Weber är allegrot med sitt
eldiga uppsving, briljanta passageverk och
den från oceanarians slut hämtade
påminnelsen, hur lätt vissa melodiska och
rytmiska formler hos denne tonsättare
tendera till det triviala.
Weber var själv missnöjd med den
dramatiska gestaltningen av sitt verk, och
före ett framförande i sitt hemland hade
han sannolikt underkastat det en grundlig
omarbetning. Det blev nu andra som
upptogo hans fallna penna. I München
presenterade Franz Wüllner en recitativisk
genomkomponering av hela dialoginnehållet,
något som torde vara både ett stilistiskt
missgrepp och att göra den enkla
sångspeltexten en alltför stor ära. Bland senare
försök intressera oss i detta sammanhang
den s. k. Wiesbaden-bearbetningen och en
av Gustav Mahler i Köln given
omredigering. Gemensam för dessa båda är
principen att låta taldialogen utföras
melodramatiskt, d. v. s. med deklamation till en
huvudsakligen på operans egna motiv
baserad musik. Mahlers upplaga, som utgetts
med förord av en hans medarbetare, Gustav
Brecher, synes visserligen vara den ur
dramaturgisk synpunkt överlägsnare, bl. a.
tack vare strängare utmönstring av
oväsentliga episoder. Men även den på vår
Opera använda Wiesbaden-redaktionen, som
liksom Mahlers laborerar med en till stor
del nyskriven text, kan härigenom och på
grund av den melodramatiska principen
kallas ett försök i bättre riktning. Den
versifierade delen av texten, som till
Stockholmspremiären 1858 översatts av en skald,
Talis Qualis, hade med rätta bibehållits.
Beträffande iscensättningens problem
synes mig ett förlösande ord vara sagt i det
nämnda förordet till den i hög grad
auktoritative Mahlers bearbetning. Vägledande
för den därvid anlitade dekorative
konstnären, Alfred Roller, var följande
resonemang: »Denna musik är nu i fakturens
441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
