Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Herondas. Första mimen (Kopplerskan). Översättning av Gunnar Valley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gunnar Valley
Tr.: Vem är du?
G.: Gyllis, moder till Philainion.
Gå in och säg åt Metriche att jag är här!
M.: Bjud främmandet att stiga på! Vem är det?
Tr.: Gyllis.
M.: Nej, mamma Gyllis?! Öppna flicka! — Vilket öde
har fört dig, Gyllis, hit till oss? Det är precis
såsom en uppenbarelse. Jag tror, fem månader
var det, vid Moirorna, sen sist jag såg dig här.
På en så lång tid har jag ej sett röken av dig.
G.: Jag bor långt borta, barnet mitt, och smutsen står
en ända upp till knät utefter gatorna.
Och krafter har jag som en fluga. Åldern drar
mig ned i graven, vilkens skugga redan når mig.
M.: Nej, stopp nu och beljug ej dina levnadsår,
du som ännu kan smeka ömt en älskare!
G.: Så kan du prata till de yngre, ty för er
är saken möjlig. Fast jag fruktar, att du själv
är föga livad härför. Säg, mitt barn, hur länge
du ensam har försmäktat i den äkta sängen?
Ty tio månader ju redan äro gångna
sen Mandris till Egypten for. En enda rad
han ej har sänt dig utan glömt dig för en ny.
Därborta Aphrodites tempel står, och allt
som är och blir så finns det i Egyptens land,
rikedom och ryktbarhet, palaestra, makt och fred,
gudinnor, filosofer, guld och ynglingar,
en helgedom, som vigts åt gudasyskonen,
en utmärkt kung, museum, vin, allt åtråvärt,
så många kvinnor som — vid Hades dotter svär jag —
ej himmelen kan skryta med att bära stjärnor.
Och deras fägring är så stor som de gudinnors,
som läto Paris döma i sin skönhetstävlan.
— Må jag ha sagt det oförmärkt! — Men du, du arma,
hur känner du dig, när du sitter där och ruvar?
Du skall förtvina och din skönhet bli till aska.
Nej, se dig om på annat håll, byt håg och sinn
och visa dig för ett par dar en ann bevågen!
En skuta, bunden med ett enda ankar, ligger
e) tryggt i hamn. Vem vet, då Mandris kommer åter,
då är du kanske stoft. Och sannerligen ingen
oss låter uppstå från de döda. Stundom bryter
från klara himlen stormen lös. Det kommande
vet ingen. Snabbt förgår vår ungdoms blomstringstid. — —
Men ingen står väl här och lyssnar på oss?
M.: Nej.
746
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
