Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Ellen Key. Några inflytelser på hennes person och verk. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gztrli Linder
hederskänsla och ära» — en uppskattning
som kommer samklingande strängar att
ljuda i Ellen Keys i den småländska jorden
genom generationer rotfästa hjärta.
Hon skulle heller aldrig förmått så
intuitivt attrapera en annans, än så
kongenial författares stil och på samma gång
så harmoniskt framställa sin egen
åskådning som hon gjort i sin fortsättning av
Jaktslottet, vars diktare lika skarpsinnigt
som innerligt framställt även Den svenska
fattigdofiiens betydelse. En hemmavävd Sara
Widebeck blev mera abordabel för Ellen
Key än en konstmässigt romantiskt
utbroderad Lucinde med en levnadskonst som
delvis bestod i »genial lättja».
Det blir givetvis för framtida utläggare
av Ellen Key en uppgift att reda ut, i
hur stor utsträckning de olika stämmorna
i På jaktslottet föra Ellen Keys talan, så
som alla i Almqvists jaktslott föra hans.
Även om Julianus d. y. bör anses som
Ellen Keys egentliga språkrör, så visar t. ex.
den briljanta exposén av patriotismen hos
Hugo Lövenstjerna d. y., den gamle
hovmarskalkens sonson, och hos hans vän
Rikard (motsvarigheten till Rikard
Furumo, fast han här ej har något tillnamn
—• i verkligheten hette han Richard Bergh),
att hon anklagar och försvarar sig själv
emot —• sig själv, med andra ord att även
inom henne bodde en aristokrat och
hjälte-dyrkare, som ej lät sig utdrivas. I
tankeutbytets aftonsamkväm på Ellen Keys
jaktslott kommer Almqvist till tals även genom
direkta citat. Dessa äro utmärkta med kursiv
stil; men vore de det icke, så skulle ingen
utan genom trägen möda och ett ingående
studium av Almqvist kunna blotta skarvarna,
så smidigt är inpassningen gjord. -På
jaktslottet kommer säkerligen att i den framtida
värderingen av Ellen Keys verk räknas
till hennes bästa och mångsidigaste. Där
utvecklar hon även hela sin monistiska
världsåskådning, en ytterligare utformning
av Almqvists. Vilken avgörande betydelse
hon tillmäter den av honom målade
världsbilden framgår ur det ovannämnda
föredraget. Hon yttrar där:
Mot en ny livsåskådning, som man redan kallat
monismens, trånar det av dualismen plågade
tidsmedvetandet; från trånaden efter en enhetlig
världsförklaring härleder sig tidsandans nyvaknade hat
mot specialisering och analys, dess kärlek till
syntesen, helhetsåskådningen. Det är den lidelsefulla
styrkan, den obrutna följdriktigheten i Almqvists
strävan att nå fram till monismen vilka göra honom
till vår modernaste diktare. Denna strävan är hjärtat
i Törnrosens bok, i vilken Almqvist ville t spegla
hela världen», och som därför enligt honom själv
på en gång är »ton, doft, gråt, löje, poesi, religion
och filosofii —
en allomfattning som är typisk också för
Ellen Key.
Jämför man anklagelserna mot Almqvist
och Ellen Key finner man även här
paralleller. Oklarhet, brist på logik,
ovetenskaplighet, svaghet för salvelsefulla ord, som
tyckas bristfärdiga av överansträngning,
»insockrandet» av sinnligheten i
översinnliga uttryck och framför allt
underkännande av samhällsbandens betydelse, vilja till
dessas upplösning och förkunnande av en
ohöljd osedlighet — alla dessa anklagelser
känna vi lika väl genom
Almqvist-littera-turen som genom minnena från Ellen Keys
martyrår. Går man igenom t. ex.
följdskrif-terna till Det går an och dem som Ellen
Keys »reaktionära» uppträdande i
kvinnofrågan gav anledning till, så finner man i
de senare alla de förras arter
representerade, från den sakliga och lojala kritiken
till den illvilliga vantolkningen och den rena
paskillen. Även om en Atterboms, Israel
Hwassers, Snellmans, Fredrika Bremers,
Malla Silfverstolpes, Blanches och de övriga
almqvistska vedersakarnas framställningar
på det hela taget äro intressantare och
flera av dem spirituellare, äro
angreppspunkterna och argumenten desamma som i
diskussionen omkring Ellen Key. "Varken
Almqvist eller Ellen Key undgingo heller
att »infameras personligen», som den förre
uttrycker det.
Om man sa undersöker bådas sätt att
försvara sig kan man göra en rik
kollektion av nästan ordagrant lika formulerade
argument. Dock föreligger en markant
skillnad, nämligen i modet att även i den
starkaste motvind stå fast och rak för sin
mening. Denna olikhet bottnar i en
grundskillnad mellan Ellen Keys och Almqvists
karaktärer: den ena ärlig, rakryggad och
stark i högsta potens, den andra opålitlig,
slingrande och svag inför människors press
och omständigheters tryck. »Den
fäderneärvda advokatenergien, den livliga
inbillningskraften hjälpte Almqvist att bli så
grundligt karaktärslös som han visade sig
vid varje tillfälle då det gällde att bära
ansvar för sina handlingar», säger själva
Ellen Key. Den vädjan hon i slutet av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
