Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Striden mellan grodorna och mössen. Översatt från grekiskan av Elof Hellquist. Med teckningar av Th. Kittelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Striden mellan grodorna och mössen
visst åtskilligt för att dikten ej kan föras
avsevärt längre tillbaka än till perserkrigets tider.
Till stöd härför har man bl. a. erinrat om de
i dikten nämnda skrivtavlorna (déltoi), vilka voro
överdragna med vax och först omtalas hos
Aischylos. I förbigående må dock erinras därom
att redan Homeros Iliad 6: 168 nämner om ett
slags skrivplån eller skrivtavla med annan
beteckning, för övrigt det enda ställe hos
Homeros, där det talas om skrivning. Vanskligt
blir det dock att avgöra, om här åsyftas
skrivtavlor av samma slag som de s. k. déltoi.
Av vikt för denna fråga är också ett annat
ställe, där Athene klagar över att hon ibland
om nätterna plågats av tupparnas galande. Men
tuppen uppträder varken hos Homeros eller
Hesiodos och nämnes först hos Theognis, som
levde under det 6:e århundradet f. Kr.1 F. ö.
har man åberopat sig på den jämförelsevis
högre utbildning av kokkonsten, varom dikten
bär vittne, uppställandet av segertroféer och
åtskilligt annat, varpå vi ej här ha tillfälle att ingå.
Att å andra sidan Batrachomyomachien,
såsom andra förmodat, borde förläggas till så sen
tid som den alexandrinska perioden, är, om
också ej omöjligt, rätt osannolikt: i sin
okonstlade enkelhet gör den i alla händelser
egentligen icke ett »alexandrinskt» intryck.
Diktens hävdvunna titel
Batrachomyomachien, d. v. s. grod- och råttkriget, uppträder
som överskrift redan i den äldsta handskriften.
Dessutom nämnes den Batrachomachia,
Myo-batrachomachia och, mera enstaka, Myomachia.
Ludwich kallar den Batrachomachia och
stödjer sig därvid bl. a. på analogierna från de
ovan nämnda tre dikttitlarna.
Batrachomyomachien blev ganska flitigt läst
och kommenterad av de gamle, i synnerhet
under den bysantinska tiden, och ännu under
renässansen stod den rätt högt i ropet. I nyare
tider ha omdömena utfallit olika. Flera, kanske
de flesta litteraturhistoriker, beteckna den som
matt, färglös, obetydlig. Jacob Grimm, som
jämte åtskilligt annat var en av sin samtids
förnämste kännare av primitiv diktning, anser
emellertid att Batrachomyomachien kan gälla
som ett förträffligt, på äkta saga vilande stycke,
»som genom sin utomordentligt väl hållna rena
framställning frambringar den angenämaste
verkan.» Och Artur Ludwich, som väl ägnat
1 Dock har Kretschmer med stöd av gamla
vasmålningar, där tuppen avbildas, nyligen
framhållit som sannolikt, att fågeln ännu något tidigare
varit kand av hellenerna.
dikten ett mera ingående studium än någon i
vår tid, förmenar, »att den som känner och
älskar folksaga och folkhumor alltid skall med
välbehag lyssna till den skälmska berättelsen
om denna komiska djurstrid», och han prisar
den lugna, nästan barnsliga glättighet, som
vilar över densamma.
Icke heller dessa sistnämnda forskare torde
i dikten ha sett ett storslaget mästerverk, men
de ha förmodligen hållit före, att allting i den
vägen bör bedömas »efter sin art».
Numera är antagligen denna gamla dikt
föga bekant utanför de egentliga fackmännens
krets, och även bland dessa finnas sannolikt
åtskilliga, som endast känna den från
litteraturhistorien.
På svenska är dikten förut översatt av
Traner, i en akademisk disputation från 1822. Men
ehuru T:s framstående begåvning som metrisk
översättare ingalunda förnekar sig i denna
tolkning, som dock är hans Anakreonsånger
underlägsen, torde den knappast för moderna
läsare vara fullt njutbar, vartill kommer att
den rent filologiskt ej kan anses fylla nutida
krav, liksom ock att den för allmänheten är
rätt svåråtkomlig.
Dikten föreligger i en mängd handskrifter
med från varandra delvis mycket avvikande
läsarter och mycket talrika interpolationer.
Rörande motiveringen för de läsarter, som här
valts, hänvisas den intresserade till mitt lilla
arbete ’Striden mellan grodorna och mössen’
(Lund 1926, C. W. K. Gleerups förlag), där även
meddelas en översikt av diktens innehåll
ävensom anmärkningar till och förklaringar av mer
eller mindre dunkla ställen i densamma. Det
är den i detta arbete förekommande
översättningen av den gamla dikten som här med
för-läggarfirmans godhetsfulla tillåtelse återgives
efter vidtagande av åtskilliga smärre ändringar.
En särskild anledning härtill föreligger i den
cykel av teckningar till dikten, utförda av den
norske konstnären Th. Kittelsen, som här för
första gången framträder i reproduktion. Dessa
mästerliga teckningar förvärvades på 1880-talet
av Pontus Fiirstenberg och hava jämte hans
övriga konstskatter enligt hans testamente
övergått till Göteborgs konstmuseum.
Slutligen må påpekas, att konstnären gjort
sig skyldig till ett litet misstag å den teckning
som meddelas s. 15. Den föreställer, såsom
synes, kräftor, men diktaren har tydligtvit åsyftat
krabborna — de ’ryggbreda’ —.
ELOF HELLQUIST.
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
